- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IV. Karl XI:s och Karl XII:s tid /
97

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XI:s förmyndare - Skola de höga herrarne åter taga makten i Sveriges rike?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Skola de höga herrarne åter taga makten
i Sveriges rike?



MITT under brinnande krig rycktes Karl X bort.
»Med hans död förändrades allt. Ett helt tidevarv
med sina krigslågor, sina blodiga segrar, sina stolta
strider sjönk under synkretsen. En enda mans eldiga själ
hade satt det i rörelse», säger en hävdatecknare.

Karl X:s arvtagare, sonen Karl, var ett fyraårigt barn.
I det testamente, som fadern undertecknat på aftonen före
sin död, hade han överlämnat riksstyrelsen under sonens
minderårighet åt en förmyndarregering, bestående av
änkedrottningen och de fem höga riksämbetsmännen. Bland dem
hade han samtidigt insatt sin broder, pfalzgreven Adolf
Johan
, genom att utse honom till riksmarsk, sin svåger,
Magnus Gabriel De la Gardie
, som han gjort till
rikskansler, samt den nitiske reduktionsmannen Herman
Fleming,
åt vilken han överlåtit riksskattmästarens ämbete.
Riksdrots var sedan långt tillbaka Per Brahe och
riksamiral Karl Gustav Wrangel. Man märker i denna
sammansättning av regeringen en omisskännlig strävan från
den bortgångne konungens sida att skydda dynastiens och
konungamaktens intressen mot de försök att taga makten,
vilka man hade att vänta från de höga herrarnes sida.

Och mycket riktigt: knappt hade härskaren, som ingen
vågat motsäga, tillslutit sina ögon, förrän högadeln rustade
sig till kamp mot hans sista vilja. Striden fördes på riksdagen,
som på Karl X:s kallelse varit samlad i Göteborg sedan
nyåret 1660.

Särskilt verkade Adolf Johans utnämning till
riksförmyndare som salt i surt öga. Och lika okär var naturligtvis
Herman Flemings maktställning för alla, som innehade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/4/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free