Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XI:s förmyndare - Vårt land får äntligen fred med alla sina grannar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Danzig 1660. Nu avträddes Livland för alltid till Sverige, och
därmed slutade den sekellånga kampen om Tyska ordens
länder. Samtidigt avgjordes också den tvist om Sveriges
krona, som pågått sedan Sigismunds dagar, i det att den
polska grenen av Vasa-ätten avsade sig sina anspråk. I
denna fred inneslötos även Tyske kejsaren och
Brandenburg.
Svårare var det att åstadkomma fred med Danmark,
vars konung drömde om att med Hollands hjälp återvinna
Skåne. Den holländska flottan fick också ett avgörande
inflytande på fredsunderhandlingarna, liksom den förut
haft det på krigshändelserna, ty så länge den låg kvar i
Öresund, befann sig den svenska hären på Själland i ett vådligt
läge. Men svenska regeringen var klok nog att tillfredsställa
Holland med några handelsförmåner och förklara sig
villig att till Danmark avträda Trondhjems län och
Bornholm. Då hade holländarne ingen anledning att bistå denna
makt vidare, ty att hjälpa danskarne till besittning av
Sundets båda stränder låg ej i deras intresse. De drogo
därför sin flotta från Öresund. Under sådana förhållanden
måste Danmark bekväma sig till freden i Köpenhamn, i
vilken det återfick de bägge nämnda områdena. För
Bornholm erhöll dock svenska regeringen vederlag i ett tusental
adliga gods i Skåne, vilka danska regeringen inköpt från
deras förra ägare.
Uppgörelsen med Ryssland drog längre om, och det
dröjde ända till sommaren 1661, innan svenska regeringen
genom underhandlingar och krigshot i förening lyckades
driva Alexej, den stolte ryske tsaren, som »yvdes med titel
av många världenes hörn», att »moderera sin appetit» och
återlämna de gjorda erövringarna. Freden slöts i Kardis i
norra Livland.
Så hade, såsom förmyndarstyrelsen utlät sig, Sverige,
likt »ett skepp, som uti villa och brusande havet av
stormväders kraft och vågornas svallande kastat, bråkat och med
undergång hotat varit haver», omsider av Försynen förts in
»i säker och lugn hamn».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
