Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den blyge ynglingen, som blev envåldshärskare - Sverige invecklas åter i krig - Kriget med Danmark 1675—1679
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förvecklingar. Och de tillade spetsigt, att dessa medel utan
tvivel ej vore ringa, då »den Allrahögste haver behagat
förunna vårt kära fädernesland att sittapå 14 års tid i önskelig fred».
Det var något oerhört, en dylik fordran. Den gamle
riksdrotsen fällde tårar och sträckte sina händer mot himlen
utropande, att han varit vid fyratio riksdagar men aldrig
hört något slikt. Då rådet mötte anloppet mot sin
maktställning med ett kort och avvisande svar, blevo ständerna
ytterligare uppretade och hänvände sig nu till konungen.
Honom uppvaktade de med en skrivelse av innehåll, att då
rådet icke behagat tillmötesgå deras begäran om
upplysningar, anhölle de, att Kungl. Maj:t ville förordna vissa
personer bland ständerna att undersöka, hur förmyndarne skött
rikets förvaltning under konungens minderårighet. Och
konungen gav genast sitt bifall till att ständerna utsåge
medlemmar i en dylik kommission. Man hade en förkänning av
att här stundade nya tider, att för de stora herrarnes
maktställning i Sveriges land voro dagarna räknade. Den fordom
så mäktige rikskanslern tycktes alldeles ha förlorat
handlingskraften, han försjönk i vad franska sändebudet kallade
»en dödlig dvala» och drog sig för långa tider tillbaka till
ensamheten på sina gods. Man hörde honom klaga över att han,
»trött som han var, ville draga sig tillbaka i en vrå. Fienderna
måtte få mätta sig med hans blod, som de länge sökt.» I
november 1677 skriver han: »Jag är, så sant Gud lever, så
utmärglad, att ingen kan det tro; önskar ock av hjärtat, att
Gud ville ändiga[1] mina olyckor tillika med livet.»
Litteratur:
Nils Wimarson, Sveriges krig i Tyskland 1675—1679; 3 bd.
Till Karl XI:s krig: Carl Grimberg och Hugo
Uddgren, Svenska krigarbragder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
