Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den blyge ynglingen, som blev envåldshärskare - Kriget med Danmark 1675—1679
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nådevedermälen, att de och deras efterkommande skulle ha orsak att
vara Hans kungl. Maj:t tacksamma därför», och efter sluten
fred skulle hela landet i konung Kristian få »en mild regent
och en landsens fader».
Även på annat sätt sökte Kristian V vinna Danmarks
forna undersåtar för sin sak.
Han sände hemliga agenter uppåt skogsbygderna för att
uppegga folket mot den nya överheten, som framkallat
mycket missnöje genom de betungande inkvarteringarna av
främmande krigsfolk.[1] Sveriges sak hade också försämrats
därigenom att de svenska trupperna under återtåget gjort
sig skyldiga till svåra plundringar, medan danskarne till
att börja med höllo jämförelsevis god manstukt.
Så gingo en hel del av bönderna i Skånes skogsbygder ut
på krigsstråten, beväpnade med sina långa snabbskjutande
bössor, tillverkade av ortens många goda »bössesmeder»;
och till dem sällade sig mången, som fått hus och hem ödelagt
under kriget, samt en mängd överlöpare och annat
»lättfärdigt folk», sådant som kriget alltid skapar. De rotade sig
tillhopa under namn av friskyttar — deras motståndare
kallade dem snapphanar. De mera ordnade
snapphaneskarorna ställdes under befäl av danska officerare och fingo
stundom smärre reguljära truppstyrkor till stöd. Men de
sämsta elementen bildade lösa band, som utövade ett
förfärligt skräckvälde, plundrade svensk egendom och
överföllo mindre avdelningar av den svenska armén, isynnerhet
transporter av proviant, ammunition och penningar, samt
sjuka och sårade, som svenskarne måst lämna efter.
Tog en liten svensk trupp nattkvarter i en bondgård, hände
det mer än en gång, att den plötsligt fann sig omringad av
snapphanar. När deras gevärspipor i nattens tystnad stuckos
in genom fönstret, visste de innevarande, att deras timme var
slagen. Sina fångar plågade snapphanarne till döds under så
omänsklig grymhet, att till och med gamla krigare från
trettioåriga krigets tid sade sig aldrig ha varit med om något
dylikt. Så berättas från ett tillfälle, att dessa »blodtörstiga
skogsdjur», såsom Spegel benämnde dem, efter en strid på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
