Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den blyge ynglingen, som blev envåldshärskare - Kriget med Danmark 1675—1679
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Uggleherarne skydde ej ens att överfalla och slå ihjäl en
av sina egna släktingar, som icke ville hålla med
snapphanarne. Knäppta blevo de dock under fejdernas fortgång, den
ene efter den andre, och till sist fanns av brödrakretsen endast
den väldige snapphanehövdingen Uggle-Per kvar. En stor
belöning var utsatt för den, som lyckades gripa honom, men
inte var det många, som hade lust att försöka. Ty ej nog
med att Uggle-Per var fruktad — det viskades också, att
han var »hård» mot kulor och krut.
Så gick en lång tid, och Uggle-Per fick ostört fortsätta sitt
skräckregemente. Men en dag får länsman i den närbelägna
Ousby socken vetskap om att den ryktbare våldsmannen
befinner sig i närheten. Han lär då ha sammankallat
befolkningen till skallgång — icke efter Uggle-Per, bevars väl,
ty det skulle ingen ha vågat vara med om, utan efter varg!
Folket gick man ur huse, och snart var drevet i full gång.
När ringen av skyttar och drevkarlar drog ihop sig, fick man
också se villebrådet — Uggle-Per själv — komma löpande. Då
fick han sitt baneskott, naturligtvis inte av en kula utan av en
silverknapp, som en av bönderna slitit loss ur sin
skjortkrage. Med Uggle-Per föll den siste snapphanehövdingen.
Så förtäljer sägnen. Men i verkligheten slutade Uggle-Pers
bana helt annorlunda, såsom framgår av rättegångshandlingar
från Östra Göinge och från Göta hovrätt ävensom
andra aktstycken. Då Johan Gyllenstierna gjorde sin stora
marsch in i Göinge, tyckes Uggle-Per ha ansett det för
farligt att fortsätta med snapphanerörelsen och mottog svenskt
pardonsbrev. Den svenska överheten tillgodogjorde sig då
hans snapphaneegenskaper genom att utnämna honom till
skarprättare.
Men så småningom började Uggle-Per ledsna vid bödelns
mera lugna liv och tyckte väl, att sedan svenskarne lämnat
trakten, kunde det nog löna sig att ge sig ut på rövartåg
igen. Dock höll han sig så där tämligen stilla, men två
av hans bröder, som dömts till döden och lyckats rymma ur
fängelset, förde ett riktigt stigmansliv i skogarna långt efter
det fred var sluten. Sent omsider blevo de dock infångade,
delvis tack vare den omständigheten, att man följde spåren
efter den kvinna, som förut hållit marketenteri för
Uggleherarnes band inne i skogarna. Hon följde numera en av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
