Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den blyge ynglingen, som blev envåldshärskare - Kriget med Danmark 1675—1679
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
himmel, utan föda och utan eld att värma sig vid. Folket
sjuknade i massor, och erfarna män avrådde konungen från
att under sådana förhållanden äventyra en drabbning. Men
Karl skrev till en av sina generaler: »För oss finnes ingen väg
annat än rakt på fienden, varhelst han må vara.»
Det efterlängtade tillfället till drabbning vek emellertid
undan ena gången efter den andra, ty danskarne drogo sig
överallt tillbaka utan strid. Omsider hade svenska hären
kommit ned till Kävlinge å, södra Skånes största vattendrag.
Hären hade nu genom sjukdomar sammansmält till föga mer än
hälften. »Folket dog i massor», berättar en samtida, »så att
vapenhusen kring lägret blevo uppfyllda med döda kroppar.»
På andra sidan ån stod fienden i en ställning, som syntes
oangriplig, och i sin rygg hade svenskarne också fiender, »de
ogudelige snapphanar». Skogarna voro fulla av dessa
»blodiga människor», vilka tillsammans med danska strövkårer
avskuro svenskarne från förbindelsen med hemlandet. I detta
förtvivlade läge beslöt Karl XI att våga den avgörande
drabbningen. Att segra eller stupa med ära var hans fasta föresats.
Beslutet mottogs av såväl befäl som manskap »med
otrolig lust och fröjd», säger ett åsyna vittne. De sjuka fingo
liksom nytt liv och släpade sig fram till sina platser i ledet. Det
var ett ytterst vågat företag, detta att med en armé, i vilken
både folk och hästar voro utmattade av umbäranden och
strapatser, gå över en bred och djup flod för att anfalla en
bakom denna uppställd fiende, som både var överlägsen till
antalet och bättre rustad. Men hade Karl XI nu följt de
betänksammes råd och gått tillbaka över gränsen med resterna
av sin här, så hade missmodets anda ohjälpligen gripit svenska
folket och allt hopp om att återtaga Skåne varit ute.
Natten mellan den 3 och 4 december gingo svenskarne över
isen på Kävlinge å under iakttagande av så sträng tystnad,
att danskarne ingenting märkte förrän just i daggryningen,
när nästan hela armén hunnit över. Men nu gällde det för
de våra att raska på, ty närmaste målet var att uppnå höjderna
vid Lund, där man kunde intaga en fördelaktig ställning, som
danskarne naturligtvis också skulle försöka bemäktiga sig. Det
blev en formlig kapplöpning mellan de båda fientliga linjerna i
den kalla vintermorgonen. Ju närmare man kom de
eftersträvade höjderna, dess mer närmade sig också arméerna varandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
