- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IV. Karl XI:s och Karl XII:s tid /
185

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En konung som samhällsomstörtare - Inför stora välvningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Inför stora välvningar.



FREDEN var kommen, men på det Sverige, som skulle få
njuta av fredens välsignelser, kunde man tillämpa Gustav
Vasas ord om »ett öde och förlamat rike». Öde hade stora
sträckor av landet blivit genom krigets härjningar. Franska
sändebudet ger följande uttryck åt vad han fick se under en
resa från Halmstad genom Småland till Karlshamn på våren
1678: »Man kan icke föreställa sig större elände, än jag sett på
vägen allt ifrån Halmstad, och dock säger man, att det rika
Skåne skall se ännu värre ut!» Lika nedslående äro hans
intryck från en resa mellan Skåne och huvudstaden två år
senare. Penningbristen, som redan före krigen verkat förlamande på
rikets kraft, hade genom dessa ytterligare förvärrats. »Vårt
kammarverk är i själatåget», yttrar betecknande en av
kammarråden på våren 1679. Från stora sträckor av landet kunde
icke ett öre indrivas i skatt, och kammarkollegiets ledande
män klagade över att de gjorde sin tjänst »under idkelig
träldom och bekymmer», ty icke blott på ämbetsrummet blevo
de plågade av kronans fordringsägare, utan de fingo ej ens i
sina hem, varken bittida eller sent, vara i fred för dem. Till
slut måste ämbetsverket rent ut förklara för konungen, att
såväl kronans tillgångar som dess kredit voro uttömda, och
att kollegiet »visste ingen tillgång».

Men liksom på Gustav Vasas tid funnos även nu
rikedomar hos ett stånd mitt i den allmänna fattigdomen. De ofrälse
hade aldrig varit nöjda med vad fjärdepartsräfsten gav. Nu
kunde ej heller konungen vara det.

Under prövningens tunga dagar hade inom honom mognat
ett beslut om en grundligare reduktion. Han hade av Johan
Gyllenstierna styrkts i sin föresats att genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/4/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free