Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En konung som samhällsomstörtare - Den märkligaste riksdagen under vår stormaktstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
må gå väl. Men Hans kungl. Maj:t kan intet göra allt
allena. Därföre lärer det icke misshaga Hans kungl. Maj:t,
det ständerne uti underdånighet begära att få efterse,
huruledes Kungl. Maj:ts disposition[1] är av vederbörande vorden
efterlevder.»
Resultatet av diskussionen blev, att adeln beslöt att i denna
fråga överlägga med de andra stånden. Följande dag ägde
dessa överläggningar rum, på riddarhuset, dit tvenne utskott,
ett från präste- och ett från borgarståndet, kommo upp, »men
böndren voro den gången intet med» — heter det i
protokollet. Överläggningarna slutade med att både präste- och
borgarståndet instämde i Wachtmeisters förslag. Efter ett par
dagars hetsiga ordbyten inom adeln, stundom överröstade
av allmänt sorl, kommo ständerna till slut därhän, att man
uppsatte en för alla stånden gemensam skrivelse till konungen
med anhållan om att kommissionens undersökning slutfördes,
och att förmyndarregeringens medlemmar måtte få tillfälle
att förklara sig beträffande vad som lades dem till last.
När förslaget till skrivelsen skulle föredragas på
riddarhuset — det var den 13 oktober — fick även ett utskott från
bönderna vara med. Sedan skrivelsen upplästs, yttrade
lantmarskalken: »Om I, dannemän, ären nu med oss ense uti detta, så
vilje vi samtelige ständerna nu gå upp till Kungl. Maj:t och
övergiva skriften.»
»Bonden svarade ja», heter det i protokollet. Så var den
saken klar, och bönderna togo avträde.
Nu steg Hans Wachtmeister upp och påpekade, att »uti
skriften står, att regeringen må få förklara sig». Han
hemställde nu, om icke, till att få verket till hastigare slut, herr
lantmarskalken vid skriftens övergivande kunde munteligen
av Kungl. Maj:t begära, att ständerna måtte få utvälja en
fullmyndig rätt, som detta till en viss tid avdömde, så att
saken under nuvarande riksdag måtte efter Sveriges lag och
riksens rätt komma både till doms och exekution.»[2]
Så hade den mannen återigen kastat ut en brandfackla.
Om någon dom hade ju aldrig varit tal i överläggningarna
med de andra stånden, blott om en redogörelse, och det
framhölls också av rådspartiet. Men Wachtmeister gjorde gällande,
att hans förslag överensstämde med Kungl. Maj:ts syftemål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
