Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En konung som samhällsomstörtare - Den märkligaste riksdagen under vår stormaktstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som talar emot konungens intresse, han kan bliva noterad».
Men för övrigt gav han Nödingh skulden: det var översten,
som hade sökt stifta oenighet genom att komma till honom
och »göra buller» och beklaga sig över »att de intet såsom
frie adelsmän få fritt tala, utan om någon talar något och det
intet behagar herr Wachtmeister, så vet man intet, varest
man är». Cronschöld hade då frågat Nödingh, vad han hade
att klaga på Wachtmeister, och sagt, att det skulle
Wachtmeister få veta.
Cronschölds utredning hjälpte emellertid icke, utan han
fick »ett stort alarm och animositet emot sig», och här och
där »ropades, att den, som säjer, att vi tala emot konungens
intresse, den säjer som en skälm. Särdeles», fortsätter
protokollet, »steg amiral Horn till nedre bordändan, säj andes sig
hålla den för en skälm, som säjer, att de tala emot konungens
intresse, och den som hotar dem med konungens onåde och
att bliva noterade. Vi äro alle så välsinnade emot vår konung
som trots någon annan — sådant folk bör man lyfta ut genom
fönstret.»
Häri instämde med kraftig stämma och livliga åtbörder
rikstygmästaren Per Sparre. Men både Hans och Axel
Wachtmeister och flere andra togo Cronschölds parti, »säjandes
honom hava talat som en ärlig man». Hans Wachtmeister
förklarade, »att därest Cronschöld intet hade redan så talat, så
ville han tala’t», och lät inte imponera på sig av ropet, »att
han vore värd att havas ut ur riddarhuset». Generalamiralen
sade för resten i sin tur »tämmeligen hårda ord» åt Nödingh
och dennes anhängare samt lovade att i sinom tid taga
revansch. »Medan detta påstod, underlät intet herr
lantmarskalken att förmana ridderskapet och adelen till enighet och
att alla ville bearbeta till det allmänna bästa; hade den ena
eller andre något att söka[1] emot en eller annan, så kunde
sådant ske lagligen.»
Detta var den 13 oktober, och samma dag gick
lantmarskalken i spetsen för deputerade från alla fyra stånden upp
till konungen och överlämnade den efter så mycken strid
tillkomna skriften.
Några timmar senare sände Karl XI bud efter talmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
