Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En konung som samhällsomstörtare - Den märkligaste riksdagen under vår stormaktstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utvägen vore, att kronans bortförlänta gods åter indroges till
statskassan.
Rådsherrarne hade vetat om vad som förehades men
förspillt en dyrbar tid med fruktlösa överläggningar. De hade
ej mod att taga det steg, som kanske kunnat besvärja stormen
i enlighet med Göran Gyllenstiernas[1] varning: »Jag befarar,
att om edra excellenser icke visa sig vilja något afstå, så lära
ständerna göra det som värre är och taga bort allt.» Slutet
på de långa överläggningarna blev — för att anföra ett av
rådsprotokollen — att »deras excellenser stego upp och slöto
intet vis[s]t». Deras enda utväg blev att anropa konungen,
att han »måtte detta uppväxande ovädret med kunglig makt
och myndighet dämpa» — med vilken påföljd är lätt att inse.
På riddarhuset skulle huvuddrabbningen stå; konungen
överlät nämligen åt adeln att själv besvara de andra ståndens
krav på reduktion.
En storm av förbittring över deras beteende bröt genast lös,
och Per Sparre ville, att man skulle hos Kungl. Maj:t begära
en undersökning, vem som ingivit bönderna detta, »ty intet
bondehuvud haver gjort den skriften», sade han. Andra
medlemmar av ståndet uttalade den önskan, »att icke på
riddarhuset funnes de, som spelade under täcke med de andre
stånden». Från högadligt håll kunde man ej nog beskärma sig
över de ofrälses oförsynthet att på detta vis angripa
rättigheter, som adelns förfäder »genom dygd och ära, med stort
arbete och livsfaror, förvärvat sig». »Intet hava de andre
ständerne blottställt sig så högt uti fara och möda för Kongl. Maj:t
och riket, som detta ståndet haver gjort», yttrade en av
friherrarne. Och det påstods, »att prästerna och de andre,
särdeles borgarne, leva fast mera kräsligen än ridderskapet och
adelen; hava också under sig kronans egendom, så att de intet
hava något fog att sålunda gripa ridderskapet an».
Det beslut, man omsider kom till, gick ut därpå, att ett
utskott av ståndet skulle uppsätta en vederläggning av de
ofrälse ståndens skrift.
På eftermiddagen samma dag, den 26 oktober, var
lantmarskalken uppe hos konungen. Hans Maj:ts yttrande vid detta
tillfälle framfördes dagen därpå av Fleming till adeln, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
