Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En konung som samhällsomstörtare - Den märkligaste riksdagen under vår stormaktstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dess innehåll var, att Hans Maj:t »mycket ogärna förnimmer
detta missförståndet emellan ridderskapet och adelen och de
andre ständerna, och att Kungl. Maj:t gärna skulle styra allt
till det bästa». Hans Maj:t förväntade emellertid, att
ridderskapet nu behjärtade »rikets närvarande släta tillstånd» och
så mycket verksammare ville bispringa Kungl. Maj:t och
staten.
Men även inför konungens maning förstockade sig högadelns
män. För dem var vederläggningsskriften allt.
Den 29 oktober skulle den vara färdig. Adeln var samlad
för att höra den uppläsas. Men utskottets ledamöter måste
meddela, att de ännu ej hunnit fullborda aktstycket. Då
gick Hans Wachtmeister åter till anfall. »Vartill skall den
vederläggningen gagna?» utropade han. »Bliver staten lisad
genom denne skriften?»
Per Sparre genmälde: »Vi hava störste skäl i världen att
visa Kungl. Maj:t ständernes ofog, och att Kungl. Maj:t intet
måtte tillåta, att de andra stånden få inblanda sig i det, som
angår ridderskapet och adelen; det kommer dem intet vid. Vi
vilja bedja Kungl. Maj:t, att de nu således måge bliva
åtvarnade, att de härefter intet måge således gripa oss och vår
egendom an. Sker det intet, så få vi väl se, vad därpå följer — vi
få aldrig någon riksdag vara i frid för dem.»
Wachtmeister svarade: »De tre stånden hava förent sig att
styrka konungens och riksens rätt; det borde vi göra framför
dem. Konungen lärer intet vara tjänt med vår vederläggning;
och inleda vi härigenom en tvist med de andre ständerne, som
kan vara många tider. Därmed är riket intet hulpet utur den
nöd, som det nu sticker uti, ej heller svare vi därigenom på
konungens proposition, vartill vi likväl äro sammankallade.
Mig tyckes bäst vara att gå allt det förbi, som kan
hålla upp slutet, och ju förr ju hellre av oss själve
förena oss till det, som de andre tre stånden ändå
lära tvinga oss till. De store länen, greveskapen,
friherreskapen och mera sådant måste konungen
hava igen. Däremot förvänta vi den nåden av Kongl.
Maj:t, att Kongl. Maj:t varder de fattige således
anseendes, att de, som intet hava fått mycket och
kunna kanske hava 10 å 20 eller någre hundrade daler
silvermynts ränta, måge sådant få behålla. Men de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
