- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IV. Karl XI:s och Karl XII:s tid /
215

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En konung som samhällsomstörtare - Bistra tider för storfolk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Och ve den, som sade något ont om reduktionsverket!
En kamrerare i detta verk, själv en av de arbetsammaste
för resten, hade råkat prata bredvid mun i denna sak. När
konungen fick höra det, skrev han egenhändigt en befallning
till mannens överordnade att ge honom »en stark och hård
skrapa, för det han understår sig att löpa kring i staden med
en hop lögn, som han i denna sak gjort haver, med åtvarning
att om han kommer någon gång igen, han skall för sådant
tillbörligen bliva straffad».

Stundom överfölls konungen dock av svårmod. Man sade,
att det var hatet från de många lidande undersåtarne, som
förbittrade hans sinne. Men obeveklig gick han sin bana fram,
ty hans grundsats var, att »statens rätt går framför all
enskild». Karl hade en gång gripits av outsläcklig harm över
allt det elände, som slapphet vållat; det var därför han blivit
så obevekligt sträng. Han hade sett sitt land förlamat,
vanärat genom brist på medel — det skulle icke få ske en gång
till; hellre finge då den enskilde lida. Vartenda öre, han tog,
använde han till rikets bästa, aldrig till nöjen och prakt,
aldrig till sin privata nytta.

*



Ingenstädes sjöd förbittringen över reduktionen så het som
hos Livlands stolta och hetsiga adelsmän, vana som de av
ålder voro att ingen hänsyn visa mot varken överhet eller
underlydande. Sin livegna allmoge hanterade de som trälar,
rättvisans tjänare togo de ofta emot med kulor eller blanka
vapen, sina präster skydde de lika litet att genomprygla som
att undanhålla dem deras rättmätiga avlöning, och kyrkorna
läto de förfalla, så att de sågo värre ut än krogarna, ja sämre
än stall.

Till det svåra uppdraget att här införa en bättre
samfundsordning och på samma gång verkställa reduktion utsåg
konungen en av sina mest betrodde män, general Hastfer,
som han utnämnde till generalguvernör över Livland.
Hastfer tillhörde en gammal estländsk släkt, men hans fader hade
råkat i ekonomiska svårigheter, och antagligen var det därför
han börjat sin bana som simpel musketör. Emellertid
avancerade han raskt, isynnerhet under Karl XI:s danska krig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/4/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free