- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IV. Karl XI:s och Karl XII:s tid /
216

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En konung som samhällsomstörtare - Bistra tider för storfolk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

varunder han vid flere tillfällen vann konungens erkänsla för
sitt dödsföraktande mod och sin väldiga energi. Vid trettio
års ålder var han redan överste för gardet, och som sådan
hade han under 1680 års riksdag den maktpåliggande
uppgiften sig förelagd att, om det behövdes, tvinga riddarhuset
till åtlydnad av konungens vilja.

Den uppgift, som förestod honom i Livland, krävde en
man av järn, och en sådan karl var Hastfer till både kropp
och själ. Det var åtskilligt av Johan Gyllenstiernas
jättekraft i honom, och lika oberörd som Stor-Jan av vad andra
tyckte om honom gick han sin bana fram. Avundsjuka hade
han redan förut i rikt mått fått röna — det kunde ej bli
annat, så ovanligt snabb karriär som han gjort; och hans
självsäkra uppträdande, hans utmanande hållning voro
icke ägnade att mildra deras hat, som tyckte, att han gått
i vägen för dem.

Men Hastfer var beredd att trotsa ännu värre oväder, när
han åtog sig platsen som Livlands generalguvernör. Aldrig
en tum vek han där från plikten att uppfylla sin konungs
vilja, och bägge voro de beslutna, Karl XI och han, att taga
i med hårdhandskarna, om ingenting annat hjälpte. Mot det
livländska ridderskapets vilja drevs även här reduktionen
igenom, och landets styvnackade adelsmän fingo känna, att
de fått sin överman. Men innerst i månget sinne jäste trotset
mot den svenska regeringen, och följderna därav skulle en
gång bliva ödesdigra för vårt Östersjövälde.

*     *
*



Reduktionens och förmyndarräfstens största betydelse
ligger i att de för alltid brutit högadelns övermakt.
Grev- och friherrskapen, dessa Erik XIV:s egendomliga skapelser,
försvinna för alltid ur Sveriges samhällsskick. Det var slut
med dessa väldiga förläningar, som kunde sträcka sig över
fyrtio kyrksocknar och omfatta ända till tolv kvadratmil,
slut med prakten och ståten i grevliga slott. Nu var det
nödtvång att övergå till samma enkla levnadssätt, som
konungen själv förde. En av högadelns märkesmän, Nils
Bielke, beklagar sig i ett brev till en vän över den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/4/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free