- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IV. Karl XI:s och Karl XII:s tid /
223

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En konung som samhällsomstörtare - Envåldsmakten utvidgas ytterligare på riksdagens bekostnad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Vi för våre personer, som denne tiden hava den höga lyckan
och nåden att bekläda Kongl. Maj:ts rådsämbeten», utläto
sig rådsherrarne, »skole med all flit dageligen och med ängslan
eftertrakta att i tal och gärningar kunna visa, det vi sätta
vår högsta heder och ära däruti att kunna mer och mer göra
oss Kongl. Maj:ts nådige förtroende värdige, på det oss in i
graven och på vår döda mull må följa den lycksaligheten att
få nämnas som Kongl. Maj:ts allerunderdånigste och
tropliktigste undersåtare.»

I rådets ogillande av de anstötliga protokollen instämde
ständerna och riktade till konungen en anhållan, att han
måtte förklara envar, som nu eller framdeles åberopade sig
på dessa protokoll eller talade i deras anda mot konungens
höghet och rätt, för »otrogen emot konungen och illvillig emot
sitt fädernesland».

Härpå avgav konungen sitt »nådigste godkännande», i
vilket han upprepade ständernas resonemang, att de
»anstötliga» protokollen strede emot Hans Maj:ts rätt att vara
»allena allom rådande och bjudande». Dock ansåge konungen
det betänkligt att utplåna alla sådana yttranden ur
protokollen och hade funnit bättre att »förklara dem för alldeles
fåkunnige, obetänksamme, oförsvarlige och desto mera
förkastelige och kraftlöse nu och till eviga tider». Och den, som
hädanefter yttrade sig i samma anda, skulle anses ha begått
majestätsbrott. Beträffande dem, som dittills felat
härutinnan, ville Hans Maj:t dock »låta mera nåden lysa än rätten
skärpas» och låta deras fel »i en evig förgätenhet nedsänkte
vara», såvida de alltid uppförde sig »som trogne och
vördsamme undersåtare».

*



Så var ständernas yttrandefrihet fullkomligt knäckt. Och
deras beslutanderätt hade ytterligare kringskurits på 1686 och
1689 års riksdagar.

På sin färd till Stockholm förstnämnda år fingo
riksdagsmännen läsa följande försmädliga anslag på en del milstenar:

»Vad göras skall är allaredan gjort.
I herredagsmän, reser icke så fort!»


Och på riksdagen fick samma tankegång ett mera vältaligt
och för situationen bättre avpassat uttryck i det tal, varmed

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/4/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free