Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En konung som samhällsomstörtare - Envåldsmakten utvidgas ytterligare på riksdagens bekostnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ärkebiskopen framförde prästerskapets underdåniga hälsning
till Hans Maj:t. Hans högvördighet förklarade, att »Kungl.
Maj:ts ständer» voro komna för att höra, vad Hans Maj:t
behagade förelägga och »av kunglig mildhet befalla».
Till och med beskattningsrätten gick på 1686 och 1689 års
riksdagar ifrån ständerna. I händelse av krig åtogo de sig
nämligen att årligen, så länge kriget varade, erlägga en
särskild kontribution, och för den händelse denna ej skulle
vara tillräcklig, erhöll konungen rätt att »årligen och så
länge kriget varar uppnegotiera[1] så stor summa, som
nödvändigheten fordrar». Och vad förhållandena i
fredstid beträffar, så fick konungen genom förmyndarräfsten och
reduktionen så betydligt ökade inkomster, att han ej behövde
några extra skatter utan kunde reda sig med de vanliga, vilka
utgingo utan riksdagens beslut.
På 1689 års riksdag voro striderna utslocknade — bland 1693
års ständer tystnade till och med överläggningen.
Imponerande var intrycket av den »berättelse om vad efter sistlidne
riksdag i rikets styrelse sig tilldragit», vilken ständerna fingo
för sig framlagd. Statens finansväsen var ordnat, riksskulden
till större delen betalt, handel och sjöfart i uppblomstring,
krigsmakten återupprättad, och de kostnader, som återstodo,
krävde ingen bevillning av ständerna. Det var som en vacker
dröm. Allt andades ljuvlig endräkt och tacksamhet mot
Hans Maj:t. Ständerna kunde ej nog betyga sin »underdånige
devotion» för den »överflödige kongl. nåden», som vederfarits
dem i och med det att Hans Maj:t velat låta dem få del av
vad i rikets styrelse sig tilldragit, »ehuruväl Gud, naturen och
Kongl. Maj:ts höga arvsrätt samt ständernes underdånige
förklaringar av år 1680 hava satt Kongl. Maj:t till en
envålds allom bjudande och rådande suverän konung,
den ingen på jorden är för dess actioner responsabel[2]
utan har makt och våld efter sitt behag och som en
kristelig konung att styra och regera sitt rike».
Från riksdagen och ämbetsmannavärlden utbredde sig det
servila kryperiet för envåldshärskaren överlandet, och till
yttermera visso inpräntades läran om enväldets gudomliga ursprung
såsom en trossats från predikstolar och föreläsningskatedrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
