Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Envåldskonungen i arbete - Ny kraft i riksstyrelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det, »sedan I nämnde, det I intet kunde rå med fogdarne,
haver jag fattat den meningen om Eder, det det intet måste
vara allt så riktigt med Eder, som det bör vara; för jag
haver prov utav de landshövdingar, som hava underslev med
de betjänte eller själve bruka underslev, det de säja, de
råda intet med fogdarne. För jag är i den fasta mening:
när intet betjänte veta annat än ärligt och väl med sin
landshövdinge och att han haver rena händer, så bör aldrig en
landshövdinge säja: ’Jag råder intet med fogden eller de
betjänte.’»
En tid därefter hade Örneklou en kommission över sig,
och utredningen slutade med att han dömdes förlustig sin
tjänst samt att ersätta kronan och enskilda de förluster,
han förorsakat dem. Konungen ville dock icke göra en man,
som tjänat riket i fyrtio år, alldeles olycklig utan förklarade
sig »vilja i nåder se till hans beträngda läge» och gav honom
den lilla landshövdingebefattningen på ön Ösel. Men
fullmakten åtföljdes av en kunglig skrivelse av ampraste slag.
Trots den hårda läxa Örneklou nu fått kunde han dock ej styra
sitt häftiga lynne. Han fick då befallning att genast komma
över till Stockholm och stå till svars för »den ena av Eder
begångna galenskapen och obetänksamheten efter den
andra.» Efter upprepade tjänstefel blev den oförbätterlige
av Karl XII avskedad år 1701, rymde ur landet och skall
en tid därefter ha dött i Lübeck.
Kyrkans högsta ämbetsmän skonades lika litet som det
världsliga samhällets. Biskop Carlson i Västerås stift, som
förut stått högt i konungens ynnest, hade under förebärande av
åtskilliga skäl underlåtit att verkställa konungens
befallningar rörande återbesättande av Gagnefs pastorat. Då
skrev Karl: »Vi kunna ej annat döma av de månge lame
och ogrundade förklaringar, varmed I hos Oss inkommen,
än måsten I anten därutinnan taga plaisir[1] och lust, att I
av Oss undfån många hårde och onådige brev, eller att I för
efterkommanderne viljen visa, det I understått Eder att
disputera med Oss, anten Vår eller Eder vilja skall gå för sig,
eller att I på en kort tid måste vara mycket minnelös bleven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
