- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IV. Karl XI:s och Karl XII:s tid /
231

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Envåldskonungen i arbete - Ny kraft i riksstyrelsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

både för mannens egen och för Sveriges skull. Så skriver
han en gång år 1686: »Den svenska nation står till Eder uti
tacksamhetsskuld, som igenom Eder goda conduite[1] sätter
henne uti ett så gott omdöme hos dem där ute.» Konungen
hoppades, som han säger, »att vår Herre ville bevara Eder
person, så att jag kunde i höst få se Eder med hälsan här hos
mig igen».

Karl blev allt ivrigare i denna önskan, och på hösten samma
år fann han sig föranlåten att »ännu så mycket mera yrka
uppå, det I Eder ofördröjeligen hit hem förfogen», som de
utrikes förhållandena voro hotfulla och konungen i händelse
av krig, såsom han skriver, »Eder vid handen behöve och
Eder trogne tjänst, av vilken Vi så många och gode prov
för detta haft have, intet umbära kunne».

Men med den kärva, ordkarga, nästan hopbitna blyghet,
som Karl aldrig kom ifrån, så envåldshärskare han var, hade
han liksom lättare att ge uttryck åt sina känslor inför tredje
man än direkt åt den det gällde. Inför den sista skilsmässan
från dem, som troget tjänat honom, bröt dock hans känsla
fram, stark och varm, ur själens dolda källsprång. Så vid
Erik Lindschölds bortgång.

Den fint bildade mannen hade efter Johan Gyllenstiernas
död återfått det stora förtroende hos konungen, varifrån
den kraftigare, hänsynslöse Stor-Jan till en tid utträngt
honom. Särskilt hade han på riksdagarna 1680 och 1682 spelat
en viktig roll i arbetet för konungens sak bakom kulisserna.
Ja han ansågs ha varit den, som egentligen dirigerade de ofrälse
ståndens uppträdande. På 1686 års riksdag hade han varit
lantmarskalk och genom sitt angenäma sätt och sitt glada
lynne i hög grad lyckats »ta folk» och vinna de tveksamma
för den utvidgning av reduktionen, som då beslöts. Många
andra offentliga värv hade han med heder slutfört, när han
år 1690 avled.

Då skriver Karl till Bielke: »Jag måste berätta Herr kongl.
rådet de beklaglige tidenderna, det i dag bittida haver den
Aldrahögsta Gud hädan kallat fordom konglig rådet och
numera salig hos Gud herr greve Erik Lindschöld, sedan han
haver varit i tio dagar sjuk utav fläckfeber. Gud glädje


[1] Sätt att sköta sin uppgift.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/4/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free