Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Envåldskonungen i arbete - Envåldshärskaren utsträcker sin makt även över kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
domstol. De straffpåföljder, som kunde ifrågakomma, voro allt
efter omständigheterna böter, kroppsaga, tjänstens förlust,
fängelse eller landsflykt. Den, som hädade Gud, kunde till
och med dömas livet förlustig.
Särskilt skulle obotfärdiga »edebukar» efter tredje resans
anklagelse icke få brukas i rikets tjänst. Och Hans Maj:t
förväntade, att ej heller hans undersåtar skulle lida dem i
tjänst eller umgänge, »eftersom hos en sådan människa, efter
Guds ords sanning, icke annat än förbannelse vara måste,
den han lätteligen på allt det han under händer haver såsom
ock på sitt herrskap, umgängesfolk och alle andre draga kunde».
År 1687 blev denna stadga av Karl XI förnyad med en del
mindre ändringar. Bland annat tillkom föreskrifter
angående det så kallade stockstraffet för dem, som ej kunde sona
sitt brott med penningböter. Vid varje kyrka skulle göras
en stock, i vilken delinkventen kunde låsas fast med järn
och under gudstjänsten sitta till kyrkfolkets beskådande vid
in- och utgåendet ur kyrkan, »sig till blygd inför hela
församlingen».
Även mot svärjande barn skulle detta skamstraff kunna
användas. Det heter därom: »Emedan ofta händer, att
barn i fåfängan och av oförstånd härutinnan fela, så skola de
plikta med ris eller annan tuktan, som deras ålder likmätig
är och tjänligast till bättring. De barn, som av sådan aga
intet bättra sig utan spörjas till svordom mycket benägne och
oftare därmed beträdas, skola sig till nesa och androm till
varnagel sättas i stocken vid kyrkedörren.»
Angående helgdagarnas rätta firande föreskriver 1665 års
nyss nämnda stadga, att sabbaten borde användas »till Guds,
den aldrahögstes, tjänande och dyrkande, ärandes, tackandes,
vyrdandes och lovandes honom för all Dess beviste nåd och
barmhärtighet, så ock honom bedjandes om syndernas
förlåtelse samt om hjälp och bistånd uti alle angelägenheter».
Därför finge intet arbete bedrivas under gudstjänsttid.
Föräldrar, husbönder och lärare borde tillhålla sina underhavande
att flitigt deltaga i gudstjänsten samt själva föregå dem med
gott exempel.
De som undskyllde sig för att de ej besökte gudstjänsten
därmed, att de hemma läste »i postillor och andra gudelige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
