- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IV. Karl XI:s och Karl XII:s tid /
283

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Envåldskonungen i arbete - Envåldshärskaren utsträcker sin makt även över kyrkan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gått omkring med käppen, så hade en sådan skändelig
förargelse kunnat ha förtagen blivit.»

En av de svåraste kyrkliga straffgraderna var att stå på
»skampallen» inne i kyrkan. Ända till mitten av 1800-talet
användes den mot dem, som begått stöld m. m. Kyrkolagen
föreskriver härom: »Så man som kvinna skall en
söndag under högpredikan stå på en särdeles därtill förordnad
pliktepall ifrån den tid det ringes andra gången och samman
resa[1] efter avkunnandet från predikstolen i hela församlingens
närvaro avlösas.»[2]

Ända till de döda och deras vilorum sträckte kyrkotukten
sina verkningar. Ty endast de, som »kristeligen levat hava»,
blevo »ärligen och på behörigt sätt till graven befordrade».
Självspillingar skulle ingalunda komma i kyrkogården, »ty de
hava varit förtvivlade». Liknande lott delades av s. k.
oäkta barn, som av en onaturlig moder bragts om livet.
Sådana små »mördbarn» skulle »läggas avsides på kyrkogården».

Om predikan gälla ännu i dag kyrkolagens ord oförändrade:
Prästerna »skola på den ena sidan varna åhörarne för säkerhet
och syndenes sömn, straffa förargelsen, förmana till bot och
bättring, kristelig kärlek, tukt och dygd, å den andra sidan
trösta, hugsvala och vederkvicka de blöde och förskräckte
samveten. När en eller annan text giver dem anledning till
att tala något om världslige saker och beställningar, så måste
allt sådant ske med beskedelighet och varsamhet, utan
obetänksamhet och förmätenhet uti tal eller omdöme om de saker,
som en del intet förstå, och som läroämbetet egenteligen intet angå.»

*     *
*



Uniformitet i religiösa ting var ett oeftergivligt krav, som
staten ställde på samtliga medborgare, och ett gängse
ordstäv var: »Sveriges lycka är att hava blott en konung och
en trosbekännelse.» Ordning och reda blev det ock genom
den nya katekesen och psalmboken. Förut hade det ofta
berott på boktryckarens godtycke, vilka andliga sånger som
togos in i psalmboken.

[1] Samma dag.
[2] Få förlåtelse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/4/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free