Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne trofasta kulturarbetare - Jesper Svedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utstyrd som en hovman. Det tog skruv. Svedberg gick
genast hem och lade av sin granna skrud, köpte sig en enkel,
svartgrå kappa och »gick sedan med sitt eget hår», vilket
måste ha varit en svår försakelse i detta perukernas tidevarv.
Efter den betan hade Svedberg en oövervinnelig motvilja
mot allt prål i klädsel och uppträdande, särskilt hos
studenterna. Genom snobberiet, säger han, »får ynglingen strax
världen i hjärtat på sig och dyrkar den sedan i alla sina
livsdagar», om han också bär prästdräkt. »Världens ande
skall ändå», säger Svedberg, »visa sig i samma prästadräkt,
så att kappan skall släpa ett kvarter efter honom, eller
kommer han med henne på den ena armen och trippar fram
såsom en granngärningsdocka på en dansskola. Peruken
och kappan äro övermjölade. Gud tröste oss för sådana
världens barn! Är detta icke den breda vägen och vida
porten, som drager till fördömelse? Det första en ung student får
kungligt stipendium, så skär han av sitt av Gud givna vackra
hår och lägger sig horohår till. Spetshalsduk och manschetter
skall han också hava, om det skall vara väl. Gud styre sådant?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
