Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne trofasta kulturarbetare - Jesper Svedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
doktor Johannes Hesselius[1] spelar väl på basfiol och var
afton spelar därpå vackra och gudeliga psalmer, varav
jag med sinnets ro och förnöjelse går till min vila.
Sammaledes efter sön- och helgdagarna, när jag har begått min
offentliga gudstjänst och efter måltiden hållit med mitt
husfolk min vanliga andakt, läsande i bibeln eller min
’Catechismi gudeliga övning’, vid slutet av sabbaten har
jag understundom med mina goda och trogna vänner,
enkannerliga med min gode granne herr överstelöjtnanten
Hammarhjelm, lekt i brädspel. Varav man kan sig påminna
lyckans välde och ostadighet här i världen.»
Jesper Svedberg var tre gånger gift. Hans första hustru
hette Sara Behm. »Ehuru hon var assessorsdotter och
kyrkoherdehustru i Uppsala, därtill med av stor rikedom, klädde
hon sig aldrig efter förmögenheten över höva», säger maken
om henne. »När alla skulle den tiden draga den syndiga och
förargeliga huvudbonaden, som kallas fontange, nödgades
hon följa hopen åt och så bära’n. Men då hon fick höra,
att en ko på Gotland hade med mycken pino, kval och
vånda och ömkeligt bölande burit fram en kalv med
fontange, så tog hon sin och sina flickors fontanger och kastade
dem i elden, görande ett löfte, att hon och barnen, så länge
de voro under hennes makt, aldrig skulle bära’n mer.
Min hustru Sara Behm höll mig, som jag henne, ganska
käran. Vi hade så kärligen kommit överens, att hon skulle
få regera i huset, som en förnuftig hustru och förståndig
matmoder, som henne behagade. Jag skulle intet lägga
mig däruti. Vad hon påkallade, penningar eller annat, skulle
hon vid första nämnandet bekomma över och icke under.
Men tu ting däremot måste hon ock lova mig: först, att hon
aldrig lägger sig uti mitt ämbete och där vilja hava något att
säga och styra. Sedan för det andra måste hon lova mig,
när jag sitter i ett gott lag och hederligt samkväm och jag
har där min förnöjelse och min ro utan överflödigt drickande,
utan någons förtörnelse eller förargelse, hon ville då förunna
mig den goda ro och förnöjelse efter mitt trägna arbete och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
