- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IV. Karl XI:s och Karl XII:s tid /
332

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Envåldshärskarens familjeliv - Drottning Ulrika Eleonora den milda

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Karl XI och Ulrika Eleonora. En svensk beskickning med
Johan Gyllenstierna i spetsen kom till Köpenhamn för att
hämta prinsessan till hennes nya land. I början av maj 1680
besteg hon i Helsingör det fartyg, som skulle föra henne över
Sundet. Under bön till Gud, att hon måtte vinna sina
undersåtars kärlek gjorde hon överresan till Hälsingborg. Där
hälsades hon med stora hedersbetygelser. Men kallt var
hjärtat hos den första av blivande fränder hon mötte, den
stolta och myndiga kvinna, som snart skulle bli hennes
svärmor. Hedvig Eleonora tillhörde ett furstehus, som sedan
långt tillbaka var fientligt stämt mot Danmark, och av dessa
hennes känslor skulle Sveriges unga drottning få lida mycket.

Inte var det heller någon frikostig fästman, Ulrika Eleonora
fått. En lång tid hade det dröjt, innan han förärade henne
någon annan present än en ring, ehuru prinsessan skickat
honom dyrbara gåvor. Men den ädla, okonstlade Ulrika
Eleonora uppskattade den ömhet mot fattiga undersåtar,
som låg på botten av denna karghet i att giva fästegåvor.
Då så mycken nöd rådde i Sveriges land, bar det emot för
Karl att använda pengar på dyrbarheter, när det ju
egentligen rörde hans personliga förhållanden. Till sist lyckades
emellertid Johan Gyllenstierna övertala honom att följa
gängse bruk, och så sände han prinsessan ett pärlhalsband
och ett par örhängen, som han tillhandlat sig av sin moder.

För Ulrika Eleonoras skull hade dessa gåvor inte varit av
nöden. Hon fordrade ej lika för lika. För ett brev gav hon
Karl två, obekymrad om att etiketten förbjöd sådant. Blott
sitt hjärta rådfrågade den älskliga furstinnan, och vad
människor tyckte och sade brydde hon sig icke om.

Vid sin ankomst till Sverige möttes hon av ett nytt bevis
på sin trolovades obenägenhet att betunga sina
undersåtar med utgifter för hovets räkning, liksom ock på hans
motvilja mot ståt och ceremonier. Han ville icke kasta ut
stora pengar på att fira sitt bröllop i huvudstaden, där det
skulle blivit oundgängligt att utveckla dyrbar prakt och
underhålla många högförnäma gäster, utan hade beslutit, att
förmälningen skulle försiggå i den första stad av någon
betydenhet, till vilken prinsessan anlände under sin resa till
Stockholm, alltså i Halmstad. Ej ens drottningens närmaste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/4/0334.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free