Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Envåldshärskarens familjeliv - Den stora slottsbranden 1697
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Visserligen hade han tidigt på morgonen den 7 maj
varit på slottet för att träffa doktor Wallin, och sedan gått
upp i änkedrottningens »fyrkant», där det hölls morgonbön,
som synes ha varit tillgänglig för allmänheten. Men det
konstaterades att han minst en timme före eldens utbrott
befunnit sig hos en fältskär — för att få sina liktornar skötta.
Sedan detta skett, hade han av sin vårdare blivit bjuden på
middag; och medan de bägge männen sutto till bords, fingo
de höra, att det klämtade. De skyndade då genast ut och
sågo, att det var slottet, som brann.
Målets behandling drog ut på tiden. Men redan innan domen
avkunnats, hade Karl XII, som under tiden blivit myndig,
förklarat, att han ansåg Ekerot »intet annat vara än en
fantast, och att det vore bäst, om han bleve sittande, där han
sitter». Fördenskull resolverades, att som Ekerot vore »en
delirant», så måste han förbliva i fängelset. Detta var i
januari 1698. En månad därefter blev rättegången avslutad.
Men kort därpå insjuknade den stackars dåren »och blev
strax död». De sista försöken av slottsrätten att frampressa
en bekännelse ur honom hade han besvarat endast med att
klaga över sina många plågor, »bedjande att de, som så länge
plågat honom, ville också taga livet av honom».
I övrigt gav rannsakningen om eldens uppkomst det
resultatet, att denna var att tillskriva grov vårdslöshet hos slottets
brandmästare och de två vaktknektar, som på olycksdagen
varit i tur att samtidigt hålla brandvakt på vinden ovanför
rikssalen. Brandmästaren påstod inför slottsrätten, att bägge
vaktknektarne varit på sina poster; men det befanns snart,
att han ljög. Den ene av vaktknektarne berättade, att han
klockan 12, två timmar före eldens utbrott, blev av
brandmästaren bortskickad med en väv till Ladugårdslandet.
Efter ett försök att skylla på sin hustru måste brandmästaren
också bekänna kort. — Mellan klockan 1 och 2 hade
vaktknekten kommit tillbaka från Ladugårdslandet men icke
gått upp på sin post utan stannat i brandmästarens förstuga,
tills dennes hustru börjar känna, att det luktar rök, och
ropar åt vaktknekten att skynda upp på vinden. Då får
den sölkorven äntligen fart i sig. Men när han kommer upp
till vinden, slår rök och eld emot honom, så att han genast
måste vända om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
