Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trollpackor och avgudadyrkare - Det stora trolldomsraseriets tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På grund av det rykte, som gick om drängen, hade
länsmannen emellertid funnit det vara sin plikt att sätta honom
i fängsligt förvar.
Under rannsakningen berättade den häktade, hur
bergrået inlett bekantskapen med honom. Han hade en höstnatt
gått vall med boskapen men mot aftonen tappat bort några
getter, och trots allt sökande hade han icke kunnat finna
dem. Uttröttad av kringströvandet, hade han till sist satt
sig att sova i en stor ihålig ek. I närheten låg »ett grymt
och fasligt berg, Rambergs flåg kallat», och en stor furu- och
granskog, där rövare hållit till i forna dagar. När han mitt
i natten vaknade, stod en kvinnsperson hos honom och sporde,
varför han satt där. Han berättade då, att han tappat bort
några getter och icke tordes gå hem, förrän han funnit dem.
Härpå svarade den okända kvinnan, att hon skulle i morgon
skaffa igen hans getter, blott han nu ville gå med henne hem.
Det hade drängen ingenting emot, och så följde han med
henne till Rambergs flåg. De gingo in genom en dörr, tyckte
han, och kommo in i en ljus sal, där vid pass tjugu personer
voro samlade. Alla voro de grant klädda, och hans
ledsagerskas kläder »gnistrade, som hade de varit av rubin».
Kvinnan undfägnade honom med kostlig spis och dryck
samt böd honom sedan gå och lägga sig i en säng, vilket han
ock gjorde. Efter en stund kom hon själv och »lade sig i bara
särken hos honom, tagandes honom i famnen och kyssandes
honom ofta». Vad som sedan följde, förstås av sig själv.
Det är just ingen svår konst att förklara drömmens
händelser — ty att det var i en dröm, som ynglingen genomlevde
dem, är alldeles påtagligt. När den stackars vallpojken,
utsvulten och förbi, satte sig att sova i den ihåliga eken, visste
han nog om »det grymma och fasliga berg», som låg i närheten;
men alla andra intryck förbleknade inför den önskan, som
fullständigt behärskade honom, då han insomnade: »Måtte
jag få igen getterna!» Och som så ofta händer, blev denna
hans käraste önskan uppfylld i drömmen. Så domnar all oro
och ängslan bort: i morgon skall han återfå de bortsprungna
djuren. Sedan faller den ena önskegåvan efter den andra i
den fattige vallpojkens famn: först får han hunger och törst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
