Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trollpackor och avgudadyrkare - Det stora trolldomsraseriets tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att »för rätten kom en gammal drabant, vilken var sjuker
och så döver, att ingen människa så hårt ropa kunde, att
han det höra kan. Han klagade till en gammal käring, Marieth
finske benämnd, att hon hade honom med trolldom så
förgjort, att han hörer inte annat än som en stor hop klockor
och paddor alltid ropa och skria i hans öron, såsom de pläga
ropa och låta i vattupussarne om våren. Till vilket den
Marieth nekade, att hon hade honom sådant oppåkommit;
och hon hade aldrig lärt sådan trolldom.»
Vid samma tid blev i Östergötland en trollpacka anklagad
för att genom förgörning ha vållat den sjuklighet och
melankoli, som förmörkade tillvaron för hertig Johan och hans
gemål på Stegeborgs slott.[1] Angivare var hertigens
hovpredikant, och han fick kvinnan dömd att levande brännas.
Bålet uppfördes vid Ramshäll nära Söderköping. Då hon nu
skulle kastas in i elden, bad hon hovpredikanten följa henne
till bålet för att mottaga hennes bekännelse. Det gjorde han,
men i detsamma fattade kvinnan tag i hans kaftan för att
rycka honom med sig på bålet; och endast genom att bödeln
fick fatt i hans kappa, slapp prästen att göra trollpackan
sällskap i den kvalfulla död, han själv vållat henne.
År 1618 brändes, enligt anteckning av den nämnde
hovpredikantens broder, som också var prästman i Östergötland,
»två ålderstigna kvinnor i Östergötland emellan Vika på en
ort, kallad Skogsby vad, vilka all sin livstid allt från
barndomen trolldom brukat hade». Ännu i dödsstunden satte
de sitt hopp till satan, och då ett stort moln just i detsamma
uppsteg på himmelen, utropade de: »Nu kommer Gethus»,
vilket var det namn, de hade på sin herre och mästare. »Där
lät ock djävulen se sin makt i vädret, att han uppväckte ett
sådant gräsligt mörker och moln med regn, som syntes nästan
över hela Östergötland, för vilket ock många människor
storligen förskräcktes.»
Samma år rannsakades och avrättades i mörkaste
Småland den förut nämnda trollkvinnan från Konga härad. Hon
bekände, att hon en gång varit i Blåkulla och ridit dit på en
kalv. Där hade hon träffat sin mästare, »ganska stor och
svart, havandes horn i huvudet och långa vassa klogar på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
