Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trollpackor och avgudadyrkare - Det stora trolldomsraseriets tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
händerna». Satan »satt i högsätet och den förnämsta
trollkvinnan hos honom, och sedan en puke[1] och en trollkvinna,
emedan det rack,[2] famntogos, kysstes och var tog sin sär[3] och
bedrevo deras handel med».
År 1633 rannsakades vid tinget i Karlskoga i Värmland
tvenne kvinnor, som förut dömts för hor och tjuvnad och nu
beskylldes för trolldom. Den ena av dem, hustru Marit från
Ölme härad i Värmland, bekände, att på den tid, då hon
bodde i Väse härad, kom en gång en lapp resande från Norge
och fick husrum hos henne över natten. Hon passade då på
och frågade lappen, »om han icke visste någon råd eller bot
till hennes värk, som hon i 9 år haver haft över bröstet och
’hölerne’[4] så häftigt, att hon intet haver tålt några kläder
komma vid sin kropp». Mannen hade då svarat: »Den plåga
och vedermöda, du drages med, den haver ditt syskonbarn
hustru Marit i Karlsudde satt uppå dig och där bredevid
gjort, att du intet kan få barn med din man. Men om du vill,
då vill jag väl bota dig och där bredevid lära, huru du skall
kunna göra henne så gott igen.» Det hade kvinnan ingenting
emot, och så »haver han gjort för henne en båge och krökt
utav vide och därhos lärt henne en bön; och när hon samma
bön ville läsa och därefter skjuta, då skulle det onda, hon
ville sätta anten på människor, djur, fänad, skog eller mark,
strax drabba och hava fortgång».
Sin konst hade hon emellertid inte brukat på någon annan
än »en bonde, Jöns Jespersson i Bäckäng, och hans hustru
samt Jost Larsson, en fänrik över Värmlands rytteri, och
hans hustru, vilka hon haver skjutit en häftig trånsjuka på,
för det han en gång hade slagit hennes syster». Av denna
sjuka »haver fänriken och hans hustru så tvingats och trånat,
att på dem intet haver till seendes varit än bara hud och ben,
intill dess hon dem igen botat hade».
Den andra anklagade, pigan Cecilia, bekände, »att för 3 år
sedan, den tid hon låg sjuk uti en bod hemma när sin moder,
då hade sent om aftonen en kommit in till henne, svarter och
långer, och henne tillfrågat, om hon icke ville tjäna honom».
Det hade hon i förstone sagt nej till men slutligen givit efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
