Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trollpackor och avgudadyrkare - Det stora trolldomsraseriets tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gråt och klagan, både av föräldrar och barn. Herre Gud
näpse Satan och göre häruppå en nådig och faderlig utgång!
Vi bedje», slutade denna egendomliga skrivelse, »Eders nåd,
den fromma och mycket berömmelige landshövding, för
Kristi skull, att Eders nåd ville hjälpa oss i denna vår stora
nöd och klagevärde anfäktning. Herren Gud belönar Eders
nåd visserligen, det vi ock av hjärtat alltid önska och
befalla Eders nåd den högste Gud.»
Prosten Skragge berättar, hur »föräldrarne lägga barnen
på deras arm, sitta och vaka över dem hela nätterne, och när
de då förmärka på barnen en ovanlig bleknad, begynna de
att rycka och skaka dem — som de dock ogärna göra,
eftersom de ofta förnummit, att barnen därav fara mycket illa
— men fåfängt; de taga och känna på barnens bröst, att det
kallt är, sticka ljus i deras hår, som dock intet brinner, och
detta varar stundom en halv, stundom en hel, stundom två
eller flere timmar.»
Fogden över Österdalarne instämde i allmogens åsikt om
behovet av de strängaste åtgärder och uttalade som sin
enfaldiga mening, att »barnen aldrig bliva fria, förr än de
gamla alldeles utrotas».
Samtidigt inrapporterade han, att häxeriet nu utbredde
sig till Orsa, Rättviks och Åls socknar.
Vad skulle väl regeringen nu taga sig till? Riksmarsken
Karl Gustav Wrangel förklarade hela trolldomsväsendet för
tomma inbillningsfoster och tillade, att han i Pommern
vunnit den erfarenheten, att ju mer man bråkade med saken,
dess värre blev den. »Låter man det bliva orört», sade han,
»lär det upphöra av sig själv.» Men de övriga riksråden
ansågo, att här var ingenting annat att göra än förordna en ny
kommission. Och därvid blev det.
I december sammanträdde den nya domstolen i Mora.
Landshövding Duwall var denna gång själv ordförande.
Nu hade antalet personer, som beskylldes för trolldom,
växt ända till 70. Bland vittnena utmärkte sig särskilt
en pojke vid namn Pers Per Olofsson, som uppträdde med
stor tvärsäkerhet och sade sig kunna se, vilka som voro
trollkäringar. Bland dem, som han utpekade, var Hass Kirstin,
mot vilken han riktade den något egendomliga beskyllningen,
att hon diat både honom och andra barn, när de varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
