Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trollpackor och avgudadyrkare - Det stora trolldomsraseriets tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Landshövding Duwall, som nu fått tillfälle att på närmare
håll lära känna vidskepelsen, hade under rannsakningens gång
blivit mer och mer betänksam. Han skrev ett märkligt brev
till rikskanslern Magnus Gabriel De la Gardie, vari han
yttrade: »Ju mera och längre jag hanterar detta väsende, ju
mörkare synes det för mina ögon vilja bliva att skilja den
oskyldige från den skyldige, emedan Satan på ett och annat
sätt gör sin högsta flit att förleda dem, som verket hantera.»
Duwalls mening var, att mörksens furste därvid »betjänade
sig av sin vanliga art att genom lögn och allehanda bedrägeri
söka att fördärva den oskyldige, bedraga och förleda domare
och andra, som häröver rannsaka, till att fälla så väl den
oskyldige som den skyldige».
Duwall hade nu kommit till den uppfattningen, att »ju
mera och hårdare man härutinnan förfarer, ju farligare
utseende haver det, lärer ej heller kanske igenom världsligt
straff kunna så alldeles utrotas, som Kongl. Maj:ts gode och
nådige intention är. Utan härtill fordras ett gott tålamod,
innerlig bön och en oförtruten prästernes allvarsam, dock
fogelig iver och flit, var i sin socken, att samla de förförda
till Guds församling igen.»
Han meddelade på samma gång, att numera fanns icke
heller i Västerdalarne och västra järnbergslagen en enda
socken, som var »oanfäktad». Hur starkt den gode
landshövdingen dock var fången i sin tids vidskepelse, trots alla
försök att se lugnt och kritiskt på saken, framgår av vad han
berättar om sitt tillvägagångssätt för att utan användning
av någon tortyr få »en mycket starkt beskylld käring» i
Lima socken att bekänna. »Jag fann», skriver han, »på det
medel, att jag lät väga gumman, säjandes, att där de kunde
så lätt flyga i vädret, måste de omöjeligen hava den tyngd
som annat folk. Och alltså lät jag ett par av nämnden gå
ut med, och togos ett par besman, därmed hon vogs. Då
befanns, att hon knappt hinte till fyra lispund, som dock
efter min gissning och efter sin storlek väl skulle hava bort
väga 12 à 16 lispund. Den goda käringen, när hon såg sig
vara så lätt, kom änteligen till sådan bekännelse, att hon
hade farit åstad fyra gånger och haft med sig den flickan,
som henne beklagade, stod ock enständigt därvid och bad om nåd.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
