Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trollpackor och avgudadyrkare - Det stora trolldomsraseriets tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bodde, »blevo med denna plågan behäftade, så att de
nederföllo, likasom voro de dånade, och sade sig sedan,
då de vederkvicknade, hava av trollpackor blivit förda till
Blåkulla». Gävlepojken visste nog, hur det skulle gå till; och
han skröt för resten med att han av sin egen mor varit i några
år »till Satans samkväm förder». Där hade han lärt sig se
på andra barn, om de fördes eller icke, av vem de fördes, och
när de skulle föras. Han satte också sina griller i ett par
pigor i tjänst hos drabanten Myra, med vilka han jämt
tisslade och tasslade. De och några andra sladderjäntor
löpte sedan ikring och skrämde upp barnen i hela trakten
med sitt skvaller.
För de små blev allt vad de fingo höra om häxorna och
Blåkullafärderna till spökhistorier, som hette duga. Överallt
spetsa nu barnen öronen i rädsla och ångest, och snart ha de
litet var med sin rörliga fantasi själva genomlevat, vad de
hört berättas. De tro blint på att de varit med och blivit
förda till Blåkulla — och om de inte precis tro på det, så
vilja de inte vara sämre än sina kamrater, som varit där.
Man beslöt nu att försöka skydda de små genom att om
nätterna vaka över dem under bön och gudeliga betraktelser,
som skulle hålla häxorna på avstånd. Så församlades
barnen även här i »vakstugor». I somliga av dem vakades under
ledning av en prästman, och hans närvaro brukade verka
lugnande. Men när barnen kommo hem var och en till sitt,
råkade flere av dem åter i häxornas våld. Så berättades,
att »en barberares son, strax han hemkom och på sitt
vanliga rum gått till sängs, plötsligt blivit uppryckt och ställd
på huvudet med fötterna i vädret i en vrå, och då han åter
blivit lagd, begynte han bitterligen gråta, klagandes, att
han av hustru Anna bliver bortförd».
En del andra vakstugor, där präster icke voro med, blevo
i stället ett kärt tillhåll för Gävlepojken och de sladdersjuka
pigorna, som med sitt vidskepliga prat jagade upp barnens
fantasi och gjorde vakstugorna till smitthärdar för den nya
galenskapen. Den vanartige Gävlepojken var den, som
dirigerade det hela. Han brukade tala om för barnen, när
trollpackorna voro i annalkande, sägande: »Nu äro häxorna på
gatan, nu äro de på gården och nu i förstugan inkomna,
och nu taga de bort er.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
