Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trollpackor och avgudadyrkare - Det stora trolldomsraseriets tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En gång, när de båda kvinnorna möttes i trappan till
domstolens rum, hade pigan stött henne för bröstet och hälsat
henne med ett »God morgon, lärmor! Stor tack för gott åka
i natt!» Den skymfade kvinnan hade då saktmodigt svarat:
»Jesus är både din och min läromästare.» Men pigan hade
ingalunda låtit sig därav påverka utan »farit fort med
förtretlige ord och åthävor och spottat henne i ögonen». Vid
ett annat tillfälle hade pigan sagt till kaptenskan: »Tvi dig,
så sant du förer mig, din tjocka flunsa!» Men den gången
fick hon ett mindre blitt svar, så lydande: »Fånen förer dig
och intet jag.»
Intressant var ock vad som inför rätten kom i dagen om
en elvaårig flicka, vilken gjort sig allmänt bemärkt
därigenom, att hon på gator och i gränder och folksamlingar sig
»nederkastade och med sällsamma åthävor, så ock med
många Guds försmädelser ropat på dem, hon ville för
trollpackor angiva. Och påstod hon inför rätten, att hon lärt
detta av modren för att förtjäna allmosor». För att visa,
att hon brukat förställa sig, »föll hon neder inför rätten och
gjorde sig anfäktad, så ofta kommissorialrätten fordrade».
Det tillstånd av »gruveliga anfäktningar, som barnen voro
kvalde med», förklarade Hjärne på naturlig väg. Han hade
nämligen företagit sig att hålla ammoniakspiritus eller
hjorthornssalt under näsan på de sålunda avdånade; och
påföljden hade blivit, att de ögonblickligen kommit till medvetande
igen. »Sällsamt vore det», säger han, »om berörde
medikamenter kunde förjaga trollpack.» Härmed hade Urban Hjärne
givit det praktiska bevis, som behövdes för att komplettera
Brunnerus’ och Noræus’ mera teoretiskt hållna vidräkning
med den gamla häxtron.
»Gävlepojken» stod där alltså berövad sin nimbus, som en
vanartig och lögnaktig bängel i all enkelhet; och som han
»ej visade någon rättskaffens ånger» och »dessutom i fängelset
med svordomar och otidigt leverne sig förargeligen utlåtit»,
hade man ingen anledning att visa sig förbarmande med
honom utan förpassade honom, trots hans ungdom, till en
annan värld.
Myras pigor förnekade i det längsta, att de ljugit på någon
eller »upphissat[1] barnen till att ljuga». Men till sist bröts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
