Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trollpackor och avgudadyrkare - Det stora trolldomsraseriets tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Blott några få av dessa kvinnor hade dock haft kroppsligt
umgänge med honom eller hans tjänsteandar. En av dem
berättade dock, att hon av Satan fått »en som en liten grå
dräng», som skulle tjäna henne och var hos henne både
natt och dag. På tillfrågan, om »samme djävul» umgicks
med henne som en annan man, svarade hon, att så skedde
»undertiden två eller tre gånger om natten, dock icke var
natt utan så varannan eller var tredje natt». Dock
nekade hon till att ha avlat barn tillsammans med honom.
En annan, som fått en djävul, vilken skulle tjäna henne,
anförde så troskyldigt såsom en förmildrande omständighet,
att den lille tjänsteanden »var föga större än en mus». Elin
i Staxäng, en trollkvinna, som vi få höra mer om sedan,
bekände, att Satan »plägade bola med henne, när och
huruledes han vill», och att han »hade avlat trenne foster med
henne. De tvenne hade intet liv, men det tredje hade liv
och såg ut som en groda, vilket han ock tog själv igen.»
Ett högst dramatiskt ögonblick i rådsturättens
förhandlingar var det, då en skräddarelärling trädde fram och
vittnade mot en av de anklagade kvinnorna och under edlig
förpliktelse intygade, att »i fjol uti dymbleveckan en morgon
helt tidigt, förr än det ringde till predikan, körde han någre
svin opp åt ön. Och som han kom opp vid skolan, där såg
han komma flygandes norr ifrån lika som en stor fågel, och
ju närmer det kom honom, ju större blev det. Och när det
kom till Herr Larses hage, såg han, att det var Karin Klockers,
som kom flygandes, och granngiveligen kände henne. Och
t. o. m. sade, att hon hade de röde ärmar och ett svart snörliv
på sig, som hon alltid går med. Och bak efter henne syntes
likasom en stor hästrumpa, och hon kom stående på sine ben
uti sin fullkomne positur[1], varöver han blev helt förfärad.»
Karin Klockers var emellertid styvsint nog att icke vilja
erkänna denna flygbragd utan sade, »att drängen ljuger henne på».
Om samma Karin hade stadens välaktade kyrkoherde också
märkliga ting att förmäla. Han berättade nämligen,
»huruledes tvenne hans döttrar med en annan piga sett på ett tak,
där de stodo på gatan, en katt komma vältandes utför taket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
