Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Trollpackor och avgudadyrkare
- Det stora trolldomsraseriets tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och då katten kom till gatan, försvann han, och Karin
Klockers stod i stället.»
*
Under rannsakningarnas fortsatta gång får man höra om
den ena trollkonsten, underbarare än den andra. Så är det
en kvinna, som vittnar mot en av de förut nämnda
»trollpackorna», att hon och flere andra kvinnor samtidigt sett, hur
trollpackan en gång, då korna mjölkades utanför Marstrand,
lät mjölkbyttorna dansa, så att den ena byttan slog emot
den andra, medan pigorna stodo i en ring och sågo på.
Förgörningen var ett stående tema för bekännelserna. En
trollpacka hade visat sig äga makt att enbart med sin onda
blick förgöra andras kreatur. Om en kvinna i Solberga, som
blev anklagad för trolldom och häktad, skall kyrkoherden i
församlingen ha »sagt sig väl töra sätta sitt liv i vad, att
hon var trollkona». Han berättade också inför domstolen,
att han på några få år mistat 22 kor, omkring 4 eller 5 om
året, men under de två år, som den misstänkta kvinnan suttit
i fängelse, hade ingen olycka drabbat hans kreatur.
En, som var illa beryktad för att kunna förgöra, var Elin
i Staxäng i Bro socken, i trakten av Lysekil. En
mjölnarhustru hade blivit svartsjuk på henne, därför att Elin vid
ett besök i kvarnen försökt taga hennes man om halsen. I
anledning därav hade hustrun förbjudit sin man att mala
åt Elin. Men det skulle hon inte ha gjort, ty strax därefter
blev hon »så bånge[1] och svårmodig, att hon ingen ro hade».
Först när klockaren i Foss hade givit henne tre papperslappar
med besvärjelser, som hon sydde fast i särken, hade hon blivit
något bättre.
Ändå mer bevisande voro de bekännelser, som en
strandridare i Lysekil framförde. Han hade å tjänstens vägnar
beslagtagit en jakt för Elins man, därför att denne ej anmält
fartyget i tullen. Men när han kom till Staxängen för att
hämta den, hade Elin hotat honom »med skam». Och knappt
hade han kommit utanför gården, förrän en »vindkula» kom
och kastade den bålde ryttaren av hästen och ned i en dypöl.
En tid därefter hände det honom efter en ny hotelse från
[1] Ängslig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:26 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/4/0428.html
