Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Trollpackor och avgudadyrkare
- Det stora trolldomsraseriets tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deras namn, kom i detsamma han detta talat ett sådant
hiskeligt väder igenom kyrkodörren, att stoft och sand blåste hela
kyrkan full och kringrände prästen i predikestolen så
beklageligt, att han blev mållös och måste bäras ned av
predikestolen och köras hem, varefter han på tredje dagen avsomnade.
Bägge desse misstänkte hustrur voro väl i kyrkan, oaktat
prästen sett dem samma påskedagsmorgon på förr omrörde
sätt i Hajumsskogen.»
*
I de bohuslänska trolldomsprocesserna är även det
starkare könet representerat ej blott på angivarsidan utan också
på de anklagades bänk.
Elin i Staxäng hade haft sin man Iver med sig på
satansmötena under namn av Iver Dansare. Han fick där sitta
»som en blågrå gosse», vilken de andra måst »kiössa baak».
Bland de anklagade på manssidan finna vi en annan, som
Mollösunds fiskare angivit för att ha en pipa, den han »blåst
vind med» och vållat storm för tretton år sedan. Det var nog,
för att han skulle bli insatt i fängelse. Som huvudvittne mot
honom fungerade en åttioårig kvinna, vilken betecknades
såsom »galen och avsinnig». Gumman beskylldes för övrigt
själv för att ha berövat sin egen son hans »mandom och
lönlig lem», vilket dock befanns ha sin mera naturliga
förklaring i »een wijner siuka».[1]
Den gamla fantiserade om hur hon brukade sammanträffa
med några andra kvinnor och män, vilka allihop
namngåvos, till satansmöte på ett skär i närheten av Mollösund.
En gång, då hon var en tolv års flicka, hade de från skäret
farit i djurskepnader ombord på Tomas Anderssons
fiskeskuta och vållat, att den i Västerhavet gick under med
man och allt. En av trollkvinnorna hade brutit av masten,
och en av männen ställt sig vid rodret och styrt mot
undergången.
Mot samme man vittnades också, att han alltid varit »en
motvillig och uppstudsig karl både mot överhet och andre».
Den han lovat ont drabbades ock alltid därav. Bästa beviset
vore väl, att han fem år förut sagt till en flicka, att hon aldrig
skulle bli gift. Och mycket riktigt gick hon ännu ensam genom
[1] Venerisk sjukdom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:26 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/4/0430.html
