Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trollpackor och avgudadyrkare - Avgudadyrkan och trolldom i Lappland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lag skulle tjäna honom, och vad Gud fordrade av oss till vår
nästas tjänst. Sedan undervistes de uti trons artiklar.»
Därefter förhördes den ene efter den andre, och man konstaterade
nya innehavare av trolltrummor, vilka lovade lämna dem ifrån sig.
Med liknande resultat fortgick visitationen i Torne lappmark.
I Pite lappmark fanns vid samma tid en oförbätterlig
trollgubbe, som inför rätta omtalade, att för några år sedan,
då en svår sjukdom hemsökte hans renar, hade han först
anropat den högste Guden i himmelen om hjälp, men
förgäves. Då hade han vänt sig till avgudar, och de hade hjälpt
honom. Han förklarade därför, att så länge han levde
kunde han icke umbära dessa gudar, av vilka han hade
trenne träbeläten, utan skulle han »efterleva och bruka sina
förfäders vana, oaktat vad högre eller lägre överhet i detta
mål nu och framdeles honom förbjudandes varder».
Mannen blev dömd att halshuggas och tillsammans med
sina avgudar och sin trolltrumma å båle brännas. Straffet
injagade mycken skräck hos lapparne i socknen, vilka
sammankallades för att övervara avrättningen. Men i
hemlighet bedrevs dock alltjämt avguderi, och ännu långt in på
1700-talet måste domstolarna ingripa mot bruket av
trolltrummor och åkallan av beläten.
Den franske resenären De la Motraye hade under sin resa
i Torne lappmark år 1718 ett samtal med en lapp i religiösa
ämnen. Bland annat frågade han mannen om nattvarden
och fick av honom veta, att han begick den heliga måltiden
varje vinter. Samtalets fortsättning berättar De la Motraye
sålunda: »’Prästen’, sade han, ’lägger ett litet vitt, runt bröd,
så tunt som om det vore av papper, i nattvardsgästens mun
och giver honom att dricka en matsked spanskt vin.’
Jag sade: ’Är det ingenting annat?’
’Jo’, sade han, ’det är också Jesu lekamen, hans, som har
dött för oss, och den är gömd i det, fast man icke ser det.’
’Men’, återtog jag, ’tro då icke ni lappar, att hans lekamen
är uppstånden och levande liksom vi?’
Efter en stunds drömmande tystnad svarade han slutligen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
