- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IV. Karl XI:s och Karl XII:s tid /
458

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En märkesman som läkare, skald och romanförfattare - Urban Hjärne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Samma åskådliga kraft, fast här med en bottensats av humor,
möter man i den beskrivning, Longinus gör av den
förvekligade östromerska hären; och man kan ej värja sig för den
tanken, att svenska arméns tillstånd efter fredsåren och
vanvården på 1660-talet här föresvävat författaren, då han
skriver:

»Den förra tapperhet är mestadels försvunnen.
I stället att de förr sig övade med pikar
och hade allt sitt tidsfördriv i vapn och harnesk,
så gå de åter nu på källare och krogar
och mäkta sig slätt ut[1] på len’ och lätta kvinnfolk.
Där en soldat sig förr till läckerhet ej vände —
hans spis var hård och rökt, hans dryck var rena vattnet,
hans säng var kalla mark och himmelen hans täcke,
en gråsten var hans örnegott och huvudbolster —
nu vill han intet mer än läckert, stekt och sudet,
och strupan sväljer vin och andra söta drycker,
där han kan få en fyrk. Uppå en blöt dunbädde
vill han så gärna sträcka sina lata leder.»


Att Karl XI njöt av att se Rosimunda uppföras veta vi.
Vi ha hans egna ord därpå. Ännu kort före sin död talade han
med Hjärne om hur roligt han haft av skådespelet.

Men på en teaterpublik av nutida smak skulle de
handlande personerna, fyllda som de äro av en enda, allt
behärskande lidelse, verka ensidiga och stereotypa; och de långa
monologer, som ge uttryck åt deras själsrörelser, bli för oss
tröttsamma. Dessa svagheter vidlåda emellertid hela den
dramatiska riktning, som »Rosimunda» inleder i vårt land,
den klassiska tragedins, byggd efter mönster av de stora
grekiska, mer än två årtusenden gamla tragedierna. Denna
smakriktning stadfästes i vår äldsta poetik, »En kort
handledning til thet Svenske poeterij, versz- eller rijmkonsten».
Enligt denna handledning skulle »en tragoedia till sitt väsen
vara heroisk» och finge sällan lida, »att man ringe
ståndspersoner och släte saker införer, efter som hon handlar om
konungslig levernes farligheter och fördenskull i henne
införas suckan, landsflyktighet, mord, brand och annat fasligt».

Orsaken till att tragedin »Rosimunda» kan sägas bilda
epok i det svenska skådespelets historia ligger däri att detta

[1] Utmatta sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/4/0460.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free