Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kung Karl, den unga hjälte - I Lejonhjärtats tecken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid sju års ålder hade Karl XII följande skriftliga
samtal med sin lärare:
»N.: Herre, jag ser en hop folk gå och gräva i Djurgården.
Vad hava de för händer?
K.: De arbeta på min skans.
Vad är det för folk, som förstår sig på sådana sysslor?
Det är bönder från Sörmland och Dalarne.
Huru kommer det sig, att där finnes så kloke bönder,
som slika saker förstå?
De veta intet själv, utan de andre visa dem, vad de skola göra.
De vela bara, huru de skola hålla i spaden; ingenting kan de mer.
Det faller mig underligt före, att Herren förskansar sig i
Djurgården. Är han då rädder, att hjortarna och hararna,
som där inne springa, skola överfalla honom?
Jag är icke rädder för hjortarna; utan därföre bygger jag
skans, att jag skall se, huru skans ser ut, och alt jag må lära
mig något därigenom.»
En gång frågade honom Nordenhielm, vad han tyckte om
den grekiske hjältekonungen Alexander. Prinsen svarade:
»Jag ville gärna bliva honom lik.» Läraren invände: »Men
han fick ju icke leva längre än till sitt trettioandra år.» »Man
har levat länge nog», svarade Karl, »när man erövrat ett helt
konungarike.»
När Nordenhielm frågade honom vid sex års ålder,
»hurudan en brav[1] karl borde vara», svarade prinsen: »Han skall
vara mild men hava hjärta i bröstet: mot fienderna barsk
som ett lejon men hemma from som ett lamm.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
