Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kung Karl, den unga hjälte - I Lejonhjärtats tecken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blev samma skepp kallat Princeps Carolus.[1] Detta var ett
köpmansskepp, dock med 30 styckegluggar, så att man kan
bruka’t till att fakta i sjön därmed. Skeppet lopp av på det
holländske maneret utan skada, mycket jämnt, och var 120
fot långt över stäven. Samma gång låg där invid en båt
infrusen uti isen och mycket folk instiget där uti. När skeppet
kom i vattnet, hov det så stora och starka böljor kring om
sig, så att isen brast all i stycken sönder, båten flög på sidan
och en olycka så när hade ske måst. Imellertid ropade alla
båtsmän, som i skeppet stodo: ’Vivat prins Carl, Vivat prins
Carl!’ I mitt följe var min kusin prins Fredrik, min guvernör,
en min kammarherre och där hos mycket folk, som sågo
där uppå.
Den 27 februari var min Mamma så nådig att efterfråga,
huru jag hade studerat, vilket när det befanns vara väl skett,
fick jag lov till att resa med min kära Mamma ut till Carlberg.
Där åto vi middagsmåltid; sedan prövade vi våra hästar och
ärnade oss upp till pomerantzhuset. Men emedan gångarne i
trägården voro alltför våte, blev den vägen tillbaka satt,
och därmed reste vi hem till staden igen. Och sålunda avlopp
denne resan lyckligen och väl.
Den 14 martii, när såsom vi skulle draga ut till Carlberg,
då skickade Mamma ut I. Marskalk till att fråga
Guvernören,[2] om det vore hälsosamt till att resa ut, emedan jag
hade snuvan. Då sade Guvernören: ’Nej’. Då sade I. Marskalk:
’Man kan väl fråga Doctaren.’
När nu Doctarne kommo upp och talte med Drottningen,
då sade Guvernören till mig: ’Si Docterna säja åt
Drottningen, att det är intet hälsosamt till att draga ut!’ Då
sprang jag mitt emellan dem, och visste varken
Drottningen eller Docterna, vad det skulle betyda. Då sade jag: ’I
förstår intet eder på Doctare-väsendet, om I säjen, att jag
intet skall resa ut!’
Då logo alla de, som stodo därhos. Därmed gick resan fort
till Carlberg. Och reste Drottningen intet den samma vägen,
som hon plägade resa, förty Mamma behagade intet till att
stiga uppför de stora trapporna utan ok[3] igenom trägården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
