Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kung Karl, den unga hjälte - I Lejonhjärtats tecken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I februari 1694 nedlägger Karl XII sin första björn. Med
förklarlig fadersstolthet antecknar Karl XI i sin almanacka:
»Hans kungl. Höghet sköt björnen in uppå högra sidan vid
halsen, att kulan gick ända långs igenom hjärtat och ut
uppå vänstra sidan igen.»
Kort därefter sköt prinsen en räv »i fullt språng».
Karl var ej mer än fyra år, när han första gången
uppträdde inför svensk trupp. Det var Livgardet, vilket då exercerade
på Djurgården för den lille prinsen, »som» — enligt danska
sändebudets beskrivning — »red runten om Regimentet paa
sin lille Hest, vilken Majoren leijede ved Tøijelen».
Den förut citerade musketeraren Spåre ger oss i sin dagbok
från året därpå följande lilla bild av den blivande
krigarkonungen: »Anno 1687 den 24 juni voro Deras Majestäter bägge
drottningarna med prinsen och prinsessan ute på
Lagårdsgäle. Då exercerade Hans Höghet prinsen hela
gardesregementet med handgrepp, och gavs för dem salvor. Då förärte
prinsen åt regementet 100 riksdaler i drickspenningar.»
I september 1694 var han för första gången med till häst,
när hans fader exercerade drabanterna vid Strömsholm.
Påföljande sommar antecknar Karl XI, att pojken vid ett
liknande tillfälle »var med uti chargeringen», d. v. s.
kavallerianfallet. Och en vecka senare heter det i samma
anteckningar, att Kungl. Maj:t exercerade trupperna i närvaro av
änkedrottningen, prins Fredrik och prinsessorna, »vilka
sågo uppå oss, när vi träffade uppå varandra. Men», tillägger
konungen med synbar fadersglädje, »Hans kungl. Höghet
prinsen följde alltid med Hans kungl. Maj:t.»
Vid sådana tillfällen såg man, som Nordberg uttrycker
sig, »att Hans kungl. Höghet frågade varken efter äta eller
sova, allenast han fick vara till häst, följa truppen åt,
chargera, bryta igenom och vad mera sådant». Så att nog märktes
det, »att soldaten redan lekte honom i hjärtat». Hur han
njöt av att tumla sin springare framlyser ur ett brev till
hans äldsta syster, Hedvig Sofia, vari prinsen som tolvåring
berättar, att han »i dag haft lyckan rida Brillant i
springbänken[1] och därefter galoppera med honom och med lilla stödet
samt courbettera[2] med Näsvisen».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
