- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IV. Karl XI:s och Karl XII:s tid /
521

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kung Karl, den unga hjälte - Vid stormens utbrott

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rykten om ryske tsarens »väste desseiner»[1] på Sveriges
Östersjöprovinser och hans förbund med den illasinnade August II.

*     *
*



Den 9 mars 1700 höll Karl på med en björnjakt på Kungsör
och hade själv med sin knölpåk slagit en stor best till marken,
då en kurir kom framskyndande till honom i skogen. Han
förde med sig ett budskap från generalguvernören i Livland,
den gamle trofaste Erik Dahlberg, ett märkligt budskap:
mitt under djupaste fred hade sachsiska trupper sökt
överrumpla Riga.

Lugnt åhörde sjuttonåringen berättelsen om vad som
inträffat. »Det är», sade han, »underligit, att bägge mine
kusiner vilja hava krig. Må då så vara! Vi hava en rättfärdig
sak, och Gud hjälper oss väl. Jag vill först avgöra med den
ena; sedan får jag alltid tala med den andra.» Och med ett
leende på läpparna försäkrade han den franske ministern,
som var inbjuden att deltaga i jakten: »Vi skola snart få
konung August att återvända samma väg han kommit.»
Och så gav han befallning om att jakten skulle fortsättas.

Lugn och självbehärskning framför allt! Hur skulle
ynglingen annars kunna behärska ett helt folk? Och med
tankarna riktade på en farligare jakt, som förestår, går han på
nytt till anfall mot skogarnas konung.

Själv slog han omkull ännu en väldig björn, som bands och
tillika med de andra lades på en släde och under jaktmusik
fördes till Kungsör. Men när jakten med dess festligheter
var slut, återvände Karl till sin huvudstad för att leda
rustningarna. »Och», säger Nordberg, »ifrån den dagen observerade
man med särdeles förundran, huru Hans Maj:t, ju längre ju
mera, satte sig på en allvarsam fot och avdrog sig ifrån ett
och annat, som han tyckte vara oanständigt för[2] ett rätt
mannasinne.»

I Stockholm fick han den 20 mars budskap om ännu ett
fredsbrott. Det hade kommit från dansk sida. Visserligen
var det ej Sverige direkt, som blivit angripet, utan Sveriges
bundsförvant hertigen av Holstein-Gottorp. Men mot
Danmark beslöt Karl att rikta första stöten, och större delen av de

[1] Vittsvävande planer.
[2] Ej anstå.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/4/0523.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free