- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IV. Karl XI:s och Karl XII:s tid /
527

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kung Karl, den unga hjälte - Danmark tvingas till fred

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Karl XII själv befann sig tillika med Wachtmeister på
högra flygeln. Han var outtröttlig i att ordna uppställningen
och liva upp soldaterna. Och när han hörde kulorna vina
om båtarna, skall han enligt en sägen ha utropat: »Detta skall
hädanefter bliva min musik.» — Skada blott att sägnen, hur
gammal den än är, med all sannolikhet hör till det slags
»historiska yttranden», som äro yngre än själva tilldragelsen i fråga.

Emellertid blev det vänstra flygeln, anförd av Rehnsköld,
som först kom i strid. När båtarna kommit in på grunt
vatten, hoppade soldaterna ur dem och vadade i land. Först
mottogos de med kanon- och gevärseld, och sedan kom en
dansk skvadron ridande ut i vattnet och gav dem en salva.
Men den första svenska plutonen gav eld och gick därpå
med bajonetten löst på det danska rytteriet, medan vattnet
ännu stod soldaterna till midjan. Då kastade fienden om
och vek. Under en het strid trängde småningom hela
svenskarnes vänstra flygel från strandremsan uppför höjderna,
där skeppens kanoner först gjort undan grovarbetet.

På högra flygeln var konungen en av de första, som hoppade
i sjön. Vattnet nådde honom upp under armarna, men med
värjan i hand trängde han framåt. För hans flygel veko
danskarne allmänt tillbaka, och snart var fältet rent.

Stuart, som haft största förtjänsten av att svenskarne
så hastigt kunnat överraska fienderna med en landstigning,
hade i stridens början blivit sårad i benet av en kanonkula
men ändå låtit ro sig omkring för att ordna det hela. Först
när företaget var betryggat, brydde han sig om att tänka
på sitt sår. Medan han i Malmö erhöll vård, utarbetade han
planer till ett anfall mot själva Köpenhamn.

När segrarne kommit i land, måste de genast kasta upp
fältbefästningar till sitt skydd. Deras ställning var i själva
verket ganska kritisk. Hade regeringen i Köpenhamn visat
samma raska handlingskraft som den adertonårige svenske
konungen och genast samlat tillgängliga stridskrafter till ett
anfall på dessa 5,000 man utan rytteri, så hade dessas öde
säkerligen varit beseglat, där de stodo isolerade på främmande
jord och med förråd för blott fem dagar. Men de, som skulle
svara för ledningen av Danmarks stridskrafter, voro alldeles
yra i huvudet. En fientlig landstigning på öarna hade
ansetts omöjlig, då man hade en stark flotta. Nu hade den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/4/0529.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free