Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kung Karl, den unga hjälte - Danmark tvingas till fred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därav flere kavalleriregementen; och en sådan fiende var
den danska krigsmakten näppeligen vuxen, åtminstone
icke på öppna fältet. Nu gällde det att även få över grovt
artilleri, ty Karl XII:s plan gick ut på att taga Köpenhamn.
Men så långt som till en belägring eller stormning av
huvudstaden ville kung Fredrik ej låta det komma. Han
begagnade raskt den enda utväg, som återstod för honom
att rädda sig: han inledde fredsunderhandlingar med hertigen
av Holstein och gav genom ilbud sina fullmäktige befallning
att snarast möjligt föra dessa underhandlingar till slut, så gott
de kunde. Den 11 augusti anlände till Karl XII ett brev
från hans svåger hertigen, vari denne underrättade, att fred
var så gott som sluten mellan honom och konung Fredrik,
och tackade Karl för god hjälp.
Det var nu gott och väl. Men Karl XII ville ha säkerhet
för att fredsslutet var fullt klart och betryggande för både
Sverige och Holstein — dessförinnan hade han ingen
anledning att stanna på vägen och äventyra frukterna av sin
dittills vunna seger. Situationen var alltså densamma som
under Karl X:s första tåg mot Köpenhamn. Karl XII
befallde således sin här att fortsätta framryckningen mot den
danska huvudstaden. Han lät alls icke påverka sig av Pipers
och andra rådgivares framställningar att nu upphöra med
kriget, eftersom han ju alltid förklarat sig ej åsyfta något
annat därmed än att skaffa rättvisa åt hertigen av Holstein.
Fortsatte han nu med vapenskiftet, så skulle han, menade
Piper, bli betraktad som angripare och hans vänner England
och Holland gå över på Danmarks sida. Om han däremot
slutade kriget utan egen vinst, komme Hans Maj:t att vinna
ära, och världen skulle säga om honom, att han kämpat
för en rättvis sak.
Men först när sjömakternas amiraler meddelade Karl, att
deras eskadrar nu efter fullbordat värv ämnade återvända
hem, sedan de dock hjälpt Hans Maj:t att återföra sina trupper
till Skåne, såg sig ynglingen nödsakad att avstå från den
lockande tanken att slå ett kraftigt slag mot fiendens huvudstad.
Han riskerade ju annars att sedan själv stå där övergiven av
sina bundsförvanter och instängd i en, låt vara rymlig,
»råttfälla», avskuren från förbindelse med sitt eget land, eftersom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
