Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kung Karl, den unga hjälte - »Och en mot tio ställdes»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En av Karl XII:s drabanter, sedermera överste Thomson,
berättar om en komisk episod, som lätt kunnat få en för
honom själv tragisk utgång. Han skulle på morgonen rida bort
till ryska lägret för att köra bort dem, som ville plundra.
När han kommer till bortersta ändan av lägret, möter han
plötsligt ett kompani ryssar, som ej varit med i striden och
ej visste, vad som passerat. »Och», heter det vidare i hans
berättelse, »i detsamma som vi fick si varandra, så stannade
de så väl som jag; och när som jag märkte, att de lika som
häpnade, fattade jag modet och tecknar med min karbin,
att de skulle taga gevär av axlen, vilket ock deras capitain
straxt kommenderade, då jag fant mig hava spelet vunnet.
Sedan tecknade jag, att de skulle sätta för fot, och sedan,
att de skulle lägga ned gevär. Och när som det var beställt,
så tecknade jag på min värja och gehäng, att de skulle ta
det av och lägga var på sin musköt, som de stog i rotar och
leder. Sedan lät jag dem taga sina bantler och lägga på var
sin värja och musköt. Och när som allt var beställt, så tar
jag min hatt och sätter under armen, då var och en, så väl
officerare som gemena, gjorde detsamma, då jag gjorde en
vink, att de skulle gå dit, som Hans Excellens[1] höll med
drabanterne.» Och fienden följde hans order lika snällt som
förut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>