Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kung Karl, den unga hjälte - Fred eller fortsatt krig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ludvig XIV föreslog nu, att Karl och August skulle
sluta fred och förbund med varandra för att sedan uppträda
som Frankrikes vapendragare. Men det betackade Karl
sig utan vidare för. Det skulle ju ha varit att efter mönster
av hans faders förmyndare uppge all självständig politik
och tjänstgöra som drabant åt den övermodige furste, som
nu värre än någonsin hotade det övriga Europas trygghet.
När Ludvig såg, att det försöket slog slint, övergick han i
stället till att underblåsa fiendskapen mellan Karl och
August. Ty genom att sysselsätta Karl i Polen eller Sachsen
skulle man åtminstone förhindra, att vare sig han eller
August finge tillfälle att hjälpa sjömakterna. Alltså fann Ludvig
numera, såsom han skriver till sitt sändebud hos Karl XII,
att »en fortsättning på kriget mellan konungarna av Sverige
och Polen var för Frankrike önskvärd». Så var det med
hans nitälskan om freden i Norden! Gent emot äldre
historieskrivare, som beklagat Karl XII:s envishet att ej
begagna sig av Frankrikes medlingsanbud, har den senaste
tidens detaljforskning ådagalagt den verkliga innebörden av
Ludvig XIV:s politik. Därigenom förfalla ock de
anklagelser, som riktats mot Karl, för att han ej nu slöt fred
med sina fiender, anklagelser, som åtföljts av hårda ord
om »det stridslystna, själviska ynglingasinnet» och
deklamationer om hur han »kastade sig hejdlöst ned utför de
avgrundsbranter, dit hämndlusten och högfärdssvindeln
lockade».
Ett anbud om fredsmedling, som kunde påräkna mera
sympatier hos Karl XII, var sjömakternas, vilket framfördes
ej blott genom sändebud utan också i ett brev, vari Vilhelm
III uttrycker sin stora beundran för Karls hjältebragder
och enträget uppmanar honom att »mer tänka på Europas
allmänna välfärd än sitt eget intresse». Följaktligen borde
den unge hjälten sluta fred med sina fiender och ställa sina
härföraregenskaper och sina stridskrafter i de förbundnas
tjänst mot Frankrike. Man förutsåg i England och Holland,
att Vilhelm III:s livstid, som varit ett nästan oavbrutet
lidande, icke skulle bli lång, och lät förstå, att man vid sitt
sökande efter en fältherre, som kunde bjuda Frankrikes
härförare spetsen, hade sina blickar riktade på den unge
segraren vid Narva och Dyna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
