Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kung Karl, den unga hjälte - Fred eller fortsatt krig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Visserligen tillråder han Karl att sluta fred med August,
men endast för att i stället använda sina vapen på annat håll.
Av en sådan fred under sjömakternas medling hoppades han,
att Sverige skulle vinna Kurland, men till lön för en så
effektiv fredsmedling borde Karl åt dessa makter överlåta
svenska trupper. »Vad kunde väl», utropar denne
västmakternas gamle vän vid tanken härpå, »lända Eders Maj:t till större
reputation,[1] än att Dess manskap och krigsfolk framför andra
så högt skattas och eftersökes? Och varigenom skulle Eders
Maj:ts makt mera upphöjas för världen?» Och tänk så
fördelaktigt för Sverige att på det viset »få en ansenlig
summa penningar»!
Någon ängslan för att sålunda försvaga rikets stridskrafter
mot fienderna i öster hyser Oxenstierna ingalunda. Tvärtom
vore det en lättnad för Östersjöprovinserna, om dessa
genom truppöverlåtelserna »befriades från den last, dem så
hårt trycker». Och så mycket hellre kunde dessa
stridskrafter där undvaras, som dessa länder bleve tryggade
genom den garanti, sjömakterna skulle avge för hela
Sveriges okränkbarhet. »Den garantien är», försäkrar
kanslipresidenten, »mycket kraftigare och högre att skatta än den,
som våra där stående trupper skulle kunna giva, vilka
intet äro sufficienta[2] att avvärja de illvilligas anfall, då de
oss överallt angripa.»
Det är en stark, nästan barnafrom tro, som den åldrige
politikern hyser till Englands och Hollands allsmäktiga
förmåga att skydda vårt avlägsna land vid den tid, då de själva
voro upptagna av en kamp på liv och död med Frankrike.
Men kanslipresidenten stannar icke vid freden med August
som slutmål. Hans mening är, att Karl sedan skall gå mot
tsaren; och när han tvingat även honom till en för Sverige
fördelaktig fred, skulle han få fria händer att, om han så
funne för Sverige gagneligt, återupptaga avsättningskriget
mot August.
Till sist kommer Oxenstierna till vad han anser som
slutmålet för svensk politik. Sedan Karl gjort upp saken med
alla sina fiender, väntar honom den ärofulla rollen att lägga
sitt svärd i vågskålen till upprätthållande av jämvikten
i Europa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
