- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IV. Karl XI:s och Karl XII:s tid /
566

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XII:s anfallskrig mot August - Kriget i Polen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

än förde, förblev Karl orubblig i sin mening, att August
skulle falla honom i ryggen, så snart han vände sig mot
Ryssland. »Han håller ej vad han lovar», var Karls
ständigt återkommande utlåtande om sin svekfulle motpart.

Mitt i vintern uppenbarade sig även den engelske ministern
i Stockholm, Robinson, i det svenska högkvarteret. Han
gav sig dit för att å sitt hovs vägnar söka förmå Karl XII
till fred. Just som han kommer åkande till lägret, möter
han Karl XII till häst. Konungen närmar sig vagnen för att
se, vem den resande är. Genast begagnar sig Robinson av
det gynnsamma tillfället, hoppar ur vagnen ned i snödrivorna
och börjar med resmössan i handen haspla ur sig ett
högtidligt tal på svenska. Detta lyckliga möte vore, säger han,
för honom så gott som en formlig audiens.

Ett så raskt tilltag slår an på Karl XII. Han hoppar av
hästen och slår sig i samspråk med engelsmannen, varvid
han enligt sin vana vid dylika tillfällen står med hatten
under armen, såsom det franska hovceremonielet
föreskrev. Samtalet drar ut på längden och räcker en hel timme.
Konungen, som varit varm efter ritten, får följande dag feber,
»vilken måste ofelbart hava varit svår», tänker Nordberg,
»efter Hans Maj:t lät förmå sig till att några dagar hålla vid
sängen, det han eljest intet gärna gjorde». Det hände ej
ofta, att den härdade krigaren förkylde sig; men i höst- och
vårslask kunde han någon gång bli angripen av s. k.
tertianfrossa. Då gjorde han vanligtvis ingenting för att motverka
matledan och hålla krafterna uppe utan red ut på fastande
mage och tillbragte hela dagen utan att förtära en matbit.
Endast med svårighet kunde läkarne förmå honom att ta
in medicin.

En gång — det var på våren 1707 — hade det så när
inträffat, att Karl XII av hälsoskäl återgått till det allmänt
gängse bruket att bära peruk, vilket han för sin del lagt bort
år 1700 vid överfarten till Östersjöländerna. Den kunde
väl behövas, eftersom han inte ville upphöra med vanan att
när han samtalade med främmande under bar himmel, stå
med hatten under armen, hurudant vädret än var. En peruk
blev alltså beställd i Leipzig, men när Karl på morgonen,
utstyrd i denna prydnad, kom ut till sina generaler och
kansliämbetsmän, utropade någon: »Nej, se nu ser Hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/4/0568.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free