- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IV. Karl XI:s och Karl XII:s tid /
586

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XII:s anfallskrig mot August - Kriget i Polen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Kaptenerne skola själva flitigt gå i sina kompanier och
tillse dem flitigt samt huru de brutna och sjuka hästar bliva förbundne.»

»Officerarne, som hava vakt, skola noga tillse, att bussarna
med deras hästar ordentligt i sina leder hålla, och låta
nederslå pålar, var för sin häst i ledevis och rätt efter varandra,
som de hålla till häst, varvid de fastbinda deras hästar.
Bussarna kunna väl lägga sig efter deras bekvämhet, dock
så att de intet lägga sig för långt bort ifrån hästarna.»

»Om morgonen, när dagas, skola officerarne dem tillhålla,
att de deras kläder tillknäppa, sig tvätta och kamma samt
oppmuntra dem, att de se ut som tillbörligit är på vakter.»

I ett memorial i november 1703 »förmanar och beder»
översten framför allt, att officerarne »ville se efter bussarne,
att de sig hålla folkligt och renligit, kamma sig var dag väl,
och muntra dem upp; och måste de nu låta dem tvätta sin
skjorta och linkläder.»

En dylik omtänksamhet om de underlydande hos en
anförare, som aldrig sparar sig själv, kan ej annat än göra
honom avhållen av soldaterna. Härtill bidrog också, att
Karl XII aldrig tålde någon mannamån inom sin armé.
Belysande för hans uppfattning därvidlag är följande
anekdot, som Nordberg upptecknat. Den handlar om en ung
greve Oxenstierna, sonsons son till Axel Oxenstierna och
den siste av den store rikskanslerns ättlingar.

Oaktat sin höga börd fick den unge greven börja sin
krigarbana som simpel ryttare. Efter en tid blev han
befordrad till korpral. Piper träffade honom en gång på
middag hos hans chef, generalmajor Creutz, och när
excellensen berättade detta för konungen, passade han på att
tillägga: »Och sannerligen gjorde det mig ont om honom.»

Konungen svarade: »Vad felas? Han är ju hos Creutzen,
och för en månad sedan blev han korporal vid Livregementet.»

Men Piper menade: »Eders Majestät hade väl kunnat göra
honom strax till kornett.»

Härtill genmälte konungen emellertid: »Ja, jag hade så
kunnat. Men I måste besinna, att jag intet utan orsak
gjort det som nu är. Ty l:o: om en sådan ung adelsman

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/4/0588.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free