Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XII:s anfallskrig mot August - Kriget i Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
huvöden var svorrt at tvinga under en myssa, lät Konungen
kommendera en batalion tofv[1] gardeij, som jorde parad och
hiälfte Gref Hören beiacka valet.»
Kardinal Radziejovski hade gjort Karl ett förslag på tre
kandidater, om vilka han till en början ej säges ha
meddelat mer, än att den ene var en framstående politiker, den
andre en rik man och den tredje en ärlig man. Karl
svarade blott: »Den ärlige mannen». Den som därmed åsyftades
var den unge Stanislav Leszynski, en rik och lysande
ädling, som var mycket uppburen för sin vänsällhet, sin
fina bildning och sitt öppna, ridderliga väsen. Han blev även
vald till konung. Men den begåvning och viljekraft, som
behövdes för att styra det polska riket i så upprörda tider, ägde
han icke. Kort före valet hade han blivit tveksam, om han
ej borde avstå från kandidaturen. Han var utledsen på
allt bråk och intrigerande, kände sig sjuk, ja fruktade för
sitt liv. Det var nära på att han rest ifrån alltsammans,
och Horn fick till sina många andra bestyr även det att
»predika hjärta» i den, som skulle bli konung. Det lyckades,
men blek och matt var Stanislav, när han efter valet steg
till häst och i högtidlig procession fördes till Varschavas
katedral, där Te Deum sjöngs.
Lagliga former hade det just icke varit, men — som Karl
XII sade — August var icke mera lagligt vald än Stanislav.
Längre fram i tiden blev det ryska trupper, som »hägnade
valfriheten» i Polen.
När Stanislavs kröning skulle försiggå, mötte nya
svårigheter. Regalierna hade August varit nog förutseende att
bortföra till Sachsen, och man måste beställa nya. Men
Stanislav hade inga pengar över därtill. Såväl sina gods som sina
dyrbarheter hade han måst pantsätta för att få medel att
regera med, och det anslag, Karl XII givit honom, var
förbrukat. Svenska kronan fick alltså bestå de nya polska regalierna.
Ej mindre svår blev frågan, vem som skulle kröna den
nyvalde. Enligt gammal sedvänja skulle det vara polska
kyrkans primas, men han gjorde undanflykter och
krånglade sig ifrån saken. Det gällde då att förmå någon annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
