Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XII:s anfallskrig mot August - Karl XII i Sachsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så berättar åtminstone en sägen, vars sanningsenlighet
dock förefaller något tvivelaktig, när man vet, att bröllopet
faktiskt bevistades av både Karl XII och Aurora
Königsmarck. Och vad mer är: konungen hade roligt och dansade
av hjärtans lust för första gången på sju år. Ja han lär t. o. m.
ha språkat med den sköna Aurora och bemött henne med
all artighet. Men när hon i Alt-Ranstädt gjorde ett försök
att komma till tals med honom i viktiga ämnen, skall Karl
för andra gången ha flytt undan faran och vid underrättelsen
om hennes ankomst skyndat till stallet och ridit bort.
Karolinen Karl Gustav Creutz, som vid denna tid träffade
Aurora Königsmarck, skriver i ett brev till sin hustru om den
berömda kvinnan: »Det är en artig och rolig människa; och
mår hon rätt väl och ser än rätt så väl ut som förr. I sin olycka
så är hon lycklig: hon har fått ett skönt kloster i Brandenburg,
som heter Quedlinburg, därav hon har vacker revenue[1] om
året. Hon bad, jag skulle hälsa dig övermåttan, och beklagar
oss båda, att vi så länge skola vara från varandra.» Och
Magnus Stenbock ger sin hustru följande bild av den sköna
Aurora: »Hon är bliven något fet men ser intet illa ut. Hon
lever som en prinsessa och har en uppvaktning desslikes.
Axel Sparre är som alltid tokig i henne och många andra likså.»
»En kuriositet», som Karl fick skåda i Alt-Ranstädt,
berättar han om i ett brev av den 12 augusti 1707 till Ulrika
Eleonora. Det var »en karl, som är född utan händer och
fötter. Han tog en penna och skar honom själv till rätta och
skrev med densamma så väl som den bästa skrivare, trädde
ock en trå genom nålsöga i största hast, spelte kort och kägla,
sköt av en bössa och gjorde åtskilliga konster, som vore svåra
att göra och besynnerlig för honom, som inga händer hade.»
En annan, som också bevarat minnet av »kuriositeten», är
generalmajor Hummerhielm, som den 9 augusti antecknat
i sin dagbok: »Där var ock en karl, som intet hade varken
händer eller fötter och kan skriva och göra allahanda
exercitier.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
