Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XII:s anfallskrig mot August - Karl XII i Sachsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fotfolket etc. Vindicativ[1] är han något: den som bryter, han
skonas intet; men allt vad han gör och befaller, sker med en
sådan kallsinnighet, som han ej själv därav visste. Det är
så lustigt att se uppå, huru de förnämsta fruentimbret ibland
komma så utstofferade ut och stå vid hans bord runt omkring
och kunna sig aldrig berömma, att hans strålande ögon
någonsin riktats på dem. Han ser intet en gång på August,
när han äter med honom, ej heller talar ett ord. August
sitter också tyst, när han är hos honom, men när han äter
för sig, talar han mycket med sina karlar. I comparaison[2]
sitter de liksom en vacker kavaljer och en bondedräng, som
nyss blivit soldat, tillsammans, vilken — den senare
nämligen — litet bondblyger sitter och ser ner. Det är, med ett
ord, en obegripelig stor kung!»
Om Karls deltagande i en bal i Leipzig berättar Alstrin
den 18 juni 1707. »Det roligsta var, att när konungen stått
en stund krokrygguter som en lång smal Upplandsbonddräng,
som nyss fått blå rock, 1 par stora handskar och stövlar på
sig, så steg han till vägs med sina stora steg, feck i ett
fruentimber och steg ikring golvet det starkaste han kunde, utan
att någon takt observera, och slängde den andra stackarn,
evem det ock var, så hon flög som en hårvant och väl mindes,
att hon dansat med kungen. Man kunde så grant se på dem,
vem med honom dansat har: det uppsatta håret slokade och
flaxade på alla sidor, och de sågo så tilltåflade ut.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
