Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XII:s anfallskrig mot August - Kriget i Östersjöprovinserna efter Nöteborgs fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
avbida Hans behag och icke fälla modet. Ju kraftigare
krigföring, dess förr kunde man hoppas på varaktig fred.
Att en så viktig fästning som Narva ej blivit tillräckligt
försedd med proviant och ej i tid fått undsättning, hade
vållats av den genomgående brist på handlingskraft och
samverkan, som vidlådde alla företag på denna
krigsskådeplats. »Gud förlåte dem, vars skuld det är, att en sådan
gränsfästning så litet och ovuligt[1] blivit försedd med det som
behövts», skriver Barck i början av september till
Hermelin; och vid samma tid yttrar han: »Jag kan intet beskriva,
huru försoffat folket här gå och undra på våra herrar, som
synas intet stort taga sig före till att bättre förse Reval nu,
medan tid är.» När det gällde effektiva åtgärder för att
rädda fästningen, upplöste sig det hela i ett virrvarr av
ömsesidiga beskyllningar. Karl XII själv hade icke gärna kunnat
skynda till Narvas undsättning, sysselsatt som han var
under belägringstiden med att genomdriva det första
huvudsyftet med sitt polska krig, ett nytt konungaval. Och så nära
målet, som han då var, kunde han ju icke lämna allt vind för våg.
Ett vida kraftigare motstånd mötte ryssarne i Kurland,
där befälet fördes av den duktige general Adam Ludvig
Lewenhaupt, en man som längre fram skulle få ett
betydelsefullt inflytande på Sveriges öden. »Den latinske översten»,
såsom Lewenhaupt kallades på grund av sin lärda
uppfostran, vilken ingalunda varit avsedd att utbilda honom för
krigiska värv, hade vid 25 års ålder beslutit övergå till
krigarbanan. Men som fredstiden här hemma — det var år
1684 — ej gav honom tillfälle att i svenska armén vinna
krigisk utmärkelse, tog han anställning vid den kejserliga
krigshär, som i Ungern kämpade mot turkarne. Där
ådagalade han stor tapperhet. Sedan fick han anställning som
major och därefter som överste vid den hjälpkår, som Karl XI
skickade till Nederländerna i kriget mot Ludvig XIV.[2]
Därigenom kom han att få sin egentliga fältherreutbildning
efter den nederländska skolans regler.
Såsom befälhavare i Kurland närmast under Stuart
tillbakaslog Lewenhaupt de påträngande ryssarne den ena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
